Lena frågar Eva Andersson

Fullständigt namn: Eva Andersson
Familj: man och bonusbarn/barnbarn
Utbildning: förskollärare/pedagogista
Jobbar som: Utvecklingsledare i förskolan
På fritiden: tränar,umgås ,läser och slappar.
Har svårt för: Min egen otålighet
Ledord: Varje människa gör det bästa den förmår i varje given stund/ KajPollak

 

 

 

 

 

Eva Andersson är utvecklingsledare i Botkyrka med inriktning mot förskolorna. Hon förespråkar ett förhållningssätt som har sina rötter i Reggio Emilia. En stad i norra Italien där de kommunala förskolorna sedan efterkrigstiden utvecklat en pedagogik som bär stadens namn. Reggio Emiliapedagogiken är inget färdigt koncept, snarare en filosofi som utgår ifrån ett humanistiskt synsätt som svar på det fascistiska som präglat Italien under och i efterdyningarna av andra världskriget. Kvinnorna i staden med förskolläraren, Loris Malaguzzi (författaren till Ett barn har hundra språk) i spetsen villa bekämpa varje uttryck av antidemokratiska rörelser. Och ville man förändra världen till det bättre måste man börja med barnen, menade de.
Hur gick de tillväga?
Jag var på en föreläsning av Vea Vecchi, ateljerista i Reggio Emilia. Hon skulle berätta om sitt arbete i ateljén på förskolan, och för att göra det  gick hon tillbaka till arbetet efter världskriget, där man tog ställning för barnen och man hjälptes åt att för hand, sten för sten, bygga upp förskolan . Starka värden som humanism, tron på den kompetenta människan, delaktighet, ömsesidighet och olikhet växte fram i hennes berättelse som också  återspeglades och blev levande i dagens arbete i ateljén. Så jag tänker, att ta ställning  och tro på något samt mycket envist hårt arbete är ingredienser som är viktiga.

Vad har dagens samhälle och de som arbetar i förskola och skola att lära av det?
Jag tror att en viktig aspekt är att ett samhälle tar ställning för barnen, över partipolitik. Att se förskola och skola som demokratiska kunskapsbyggande institutioner, inte kunskapsförmedlande. Vi har en sådan ensidig, tröttsam, resultatinriktad debatt idag om skola och förskola. Vi behöver komma tillbaka till vår historia, uppbyggandet av vårt demokratiska synsätt, vilka människor medborgare vi vill ha i ett samhälle. Synen på att barn är intelligenta och med en egen inneboende vilja och kraft att utforska den omvärld de lever i, och att vi i förskola och skola skapar barnens förutsättningar att få vara en del av den.

Vilka grundläggande idéer i Reggio Emiliafilosofin ser du som de viktigaste för svenska förskolors vidkommande?
Att se barnet som medborgare och aktiv människa som i kommunikation och samspel med andra utvecklas och lär. Värdeord som ömsesidigt beroende, inneboende egen kraft, delaktighet  är något som vi hela tiden måste arbeta för. Skapa förutsättningar för människor att kritiskt tänka själva, och som jag brukar säga att inte bli lydiga” utförare”.  Gemensamt kunskapsbyggande är en källa för att bli det tänker jag. Att få möjlighet att uttrycka, kommunicera och skapa på många olika sätt tillsammans med andra där olikheten också ses som en tillgång.

Reggio Emilia förespråkar fria uttryckssätt och fritt skapande på bekostnad av färdigt material. Hur ser du på digitala verktyg som inslag i en Reggio Emilia-inspirerad verksamhet?
Digitala redskap är ytterligare ett multiverktyg i vår verktygslåda för kunskapande och kommunikation. Det kan bli ännu ett tillägg och möjlighet för att utveckla de hundra språken. De digitala verktygen ingår ju dagens barns vardag.  Jag tror också att det kräver stor kunskap hos mig som pedagog för att det ska bli så.

Reggio Emiliafilosofin betonar föränderlighet som ett välkommet och viktigt inslag i  utvecklingsprocessen. På vilket sätt har samhällsutvecklingen påverkat Reggio Emiliapedagogiken?
Reggio Emilia är ju inget koncept som man köper rakt av. Hur kan man anpassa den till svenska förhållanden? För mig är det så att jag behöver Reggio Emiliasammanhanget  i dialogen med vår läroplan som också vilar på starka värdeord och ställningstaganden. På vilket sätt kan jag bidra med att konkretisera och skapa en praktik som vilar på en vetenskaplig grund? Vilken vetenskaplig grund vilar den på? Hur får vi teori och praktik att gå ihop?
Jag lyssnade på Harold Göthson, en av grundarna av Reggio Emiliainstitutet, där han sa att man kan se Reggio Emiliainstitutet som en praktikutvecklingsarena, ständigt är i rörelse och förändring i takt med samhällsutveckling och forskning. Kanske ska den också stå för ett kritiskt tänkande som försöker komma bort från enkla sanningar och mer stå för ett gränsöverskridande i vårt sätt att se på kunskap, människan och världen.
Om vi verkligen eftersträvar det så tror jag att förskola och skola kan bli en plats där jag får möjlighet att vara aktiv, tänkande och skapa kunskap tillsammans med andra på den förskola eller den skola jag är just nu. Det är för mig att bygga ett medborgarskap i ett samhälle.
För mig handlar det om att bygga där jag står, inte i Reggio Emilia, utan tillsammans med kollegor och människor i Botkyrka och att tillsammans med dem och likasinnade i Reggio Emilia, på Filippinerna, eller någon annanstans i världen, bygga en demokratisk, solidarisk och humanistisk värld.

Du får hålla i trollspöt och tillgång till världens alla goda féer till fromma för Tumbas kommunala förskolor. Hur utnyttjar du den möjligheten?
Jag ser mig verkligen inte som en god fe med trollspö, utan mer som en aktiv kämpande pedagog som genom mitt kommunövergripande ansvar har fått möjligheter och resurser att dela med mig av mina kunskaper. Det inkluderar att påverka, inspirera och utveckla och, sist men inte minst, kämpa för en värdig förskola för alla barn,
tillsammans med många fantastiska medarbetare.