Efterlängtad bok om mediepedagogik

omslagMediepedagogik med underrubriken – på barnens villkor – manar till eftertanke och får åtminstone mig att emellanåt nicka instämmande. För här ges tretton författare, varav merparten är förskolelärare med lång erfarenhet i yrket, utrymme att berätta inte bara om sin syn på mediepedagogik. Här finns en rad praktiska exempel vilket gör den till en kokbok fylld med recept på varför och hur arbetet med så kallad digitalitet (samlingsbegrepp för alla IKT-relaterade benämningar), integrerats i den dagliga verksamheten.
Vad som slår mig redan efter en stunds läsning är att den här boken borde vara självklar läsning för pedagoger i förskolan, i synnerhet för den som ännu inte anammat ett digitalt arbetssätt. Eller som redaktören, Ulla-Karin Lundgren skriver i förordet, ” Boken du håller i handen har jag själv sökt efter sedan jag för snart 15 år sedan blev mediepedagog efter att ha arbetat i förskolan sedan 1989.”

Särskilt intressant finner jag Erika Kyrk Segers avsnitt med rubriken Ett nytt lärarskap växer fram. Hon inleder: ” Jag älskar min smartphone! ja det gör jag faktiskt  – eller kanske är det snarare möjligheterna att förverkliga mina tankar och idéer som gör att jag älskar den nya ”smarta” tekniken.”
Erika Kyrk Seger är född 1980, det vill säga i en tid före persondatorns intrång i det svenska folkhemmet. Visserligen fanns det sedan länge datorer redan då, men inte för personligt bruk i samma utsträckning som i dag och definitivt inte för brukare från två års ålder.

Kyrk Seger menar att dagens barn är morgondagens samhällsmedborgare i en framtid vi inte kan föreställa oss men, vi kan utgå ifrån att teknik och digitala verktyg kommer att ha en given plats. Därför har dagens pedagoger ett ansvar för att barnen ska ges möjlighet att arbeta med digitala verktyg redan i förskolan. Hon tar också upp skillnaden mellan dagens barn, födda med ett ”digitalt modersmål”, eller digital natives som Prensky valt att benämna dem, och digital immigrants, dit flertalet av förskolans pedagoger räknas. Detta är Enligt Kyrk Seger, en bidragande orsak till dagens debatt om dataspelens och apparnas vara eller inte. Gruppen motståndare står mot förespråkare helt enkelt för att den förra inte satt sig in i och därför inte förstår vad som händer när barn blir som förhäxade av spel på dator eller lärplattan.
Många med henne anser att mediepedagogik kan betraktas som ett demokratiskt verktyg och relaterar till FN:s barnkonvention.

Flertalet författare understryker att mediepedagogiskt utvecklingsarbete stimulerar socialt samspel och samarbete, att det utvecklar barnets tillit vilket i sin tur stärker självkänslan, det vill säga grunden för lärande och personlig utveckling.
Däremot går meningarna lite isär vad gäller den digitala tillgängligheten. Markus Bergenord, pedagog och digitalista, anser att digitala verktyg ska användas varje dag. För tillgänglighet och lust, menar han, är ”grunden för att man ska kunna lära sig om någonting”, men understryker vikten av att låta användandet vara enkelt i linje med hans egen tolkning av KISS-principen, Keep IT Simple Stupid.

Ett kapitel ägnar Susanne Kjällander åt att beskriva sin empiriska forskning ( bland annat AppKanpp – peka, lek och lär i förskolan) om förskolebarns interaktion med digitala pekplattor. Den visar bland annat att förskolebarn utnyttjar den digitala lärplattans olika möjligheter och gör den till det de vill att den ska vara, en kameleont beroende på aktivitet. Hon anknyter också till begreppet ”Early Childhood literacy” och menar att redan mycket små barn använder sig av tecken och den media som är tillgänglig för att uttrycka sig och att skapa meningsfulla aktiviteter. Kommunikativa tecken är utöver bokstäver också färger, bilder, ljudeffekter, musik, still- och rörlig bild men för att detta ska bli synligt, menar Kjällander, ställs nya krav på förskollärarens utforskande förhållningssätt.

Bokens sista kapitel står Marina Lundström för, förskollärare med erfarenhet som lärare vid förskollärarutbildningen vid Luleå Tekniska högskola. Här handlar det mycket om dokumentation med digitala verktyg och etiska spörsmål. Hon jämför bland annat det klassiska fotoalbumet i bokhyllan med dagens digitala publicering långt utanför vår kontroll. och vad man bör tänka på. En annan och betydelsefull skillnad är vad vuxna anser vara bäst för barnet och barnets egen syn på saken, eller med Lundströms ord, barnperspektiv eller barns perspektiv.

En allt igenom tankeväckande och mycket intressant bok. Läs den!

Lena Lindström

Karlavagnen pilot i universitetsprojekt

 

SKYLTateljen

 

 

 

 

 

 

 

 

Tre övningsskolor i Botkyrka ingår i ett pilotprojekt med Stockholms universitet. Uppgiften är att ta emot studenter under den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen (VFU). Projektet, som inleddes 2010, utökades i omfattning och tid två år senare till en femårsperiod. Från och med i höst ingår femton lärosäten som också fått ansöka om att vara med i försöksverksamheten.

Förskolechef_kvagnen1
Monica Ahlberg Lindqvist förskolechef Karlavagnen

Syftet med projektet är att samla erfarenheter från ingående övningsförskolor och skolor för att på sikt erbjuda studenterna en jämn och hög kvalitet på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen vid samtliga lärarutbildningar. Detta bland annat genom att erbjuda handledarna vid övningsskolorna en kompetenshöjande handledarutbildning (7,5 högskolepoäng) för att på bästa sätt lotsa studenten in i yrket.
Förskolan Karlavagnen är övningsförskola sedan våren 2012, Monica Ahlberg Lindqvist dess chef sedan fyra år.
Varför ansökte ni om att bli det?
Vi ansökte aldrig utan blev tillfrågade av kommunens vfu-samordnare och kände oss smickrade.

Vilka förändringar har genomförts sedan ni blev övningsförskola?
I det pedagogiska arbetet med barnen arbetar vi i stort sett som tidigare. Förändringen ligger snarare i att vi skapar förutsättningar för studenterna att träna maximalt i situationer som mynnar ut i kursmålen.
Hur skiljer sig verksamheten nu från tidigare?
Jag tycker att pedagogernas medvetenheten har ökat till följd av att studenterna frågar och ifrågasätter ”varför vi gör som vi gör”.
Vi blir kritiskt granskade av studenter vilket är bra! Vårt förhållningssätt till att granska vår egen verksamhet har också varit till gagn.
På vilka grunder utses handledarna?
Genom förfrågan från mig och pedagogistan som också är vfu-ansvarig hos oss. Kravet är att handledarna ska ha utbildning för uppdraget inklusive den så kallade bedömningsmatrisen.
Vad har pilotprojektet haft för effekter hittills?
Motiverade pedagoger, alla blir involverade och delaktiga i vfu-uppdraget. Att hela tiden få ta del av ny forskning sedd i relation till gammal beprövad erfarenhet leder till spännande diskussioner, reflektioner och kompetensutveckling.
Vad har fungerat bra och vad mindre bra?
Vi har för närvarande tretton studenter med handledning. Det fungerar bra så länge samtliga handledare är på plats, men när någon är föräldraledig, byter arbetsplats eller går i pension ökar arbetsbelastningen på dem som är kvar.
Studenterna har rätt till reflektionstider och seminarium tillsammans med handledarna, vilket för de senare innebär att tid tas från det ordinarie uppdraget i barngrupp. Emellanåt kan det blir stressigt att hinna med alla olika krav på innehåll utifrån kursmål beroende på var studenterna befinner sig i utbildningen. Den här hösten har det gått omlott, vi har studenter och nya har tillkommit.
Hur fungerar samarbetet med andra förskolor och lärosäten?
Vi utbyter erfarenheter med förskolor på Södermalm och i Råcksta, har träffar med kursansvarig lärare vid Stockholms universitet och kontinuerliga möten med projektansvarig vid samma lärosäte. Karlavagnen är tänkt som ett nav för alla kommunala förskolor i Tullinge och bjuder in handledare från andra förskolor som tar emot studenter till reflektioner och seminarium.
Vilket eller vilka råd vill du ge till andra som vill bli övningsförskola?
För att mäkta med att ta emot studenter behövs fler förskollärare med handledarutbildning, det borde vara ett krav när man anställs i kommunen. Vi vill ju gärna ta emot studenter som vill börja jobba i kommunen när de är färdigutbildade.

Så här tycker handledarna!

 

annaAnn Lindqvist:
Varför ville du bli handledare?
Fick förfrågan, kändes spännande och utmanande.
Vad har handledarutbildningen gett dig?
Gick den gamla handledarutbildningen för länge sedan, men minns att den gav mig styrka i ett framtida perspektiv. Jag har lång erfarenhet i yrket som förskollärare vilket jag delvis kan luta min handledarroll emot. Jag har också gått utbildning i Bedömningsmatrisen
Har du blivit bättre pedagog med den i ryggen?
Att ta emot studenter är stimulerande då jag måste förhålla mig till ny forskning och min gamla yrkestradition. Jag blir ifrågasatt i hur jag arbetar i mötet med dagens barn.

 

carinaCarina Hjelt Hansson:
Varför ville du bli handledare? Blev tillfrågad och såg det som en kompetensutveckling för mig själv, att hålla mig uppdaterad om ny forskning mot min erfarenhet som förskollärare.
Vad har handledarutbildningen gett dig? Kände stöd i utbildningarna. Har hela mitt yrkesliv tagit emot studenter och alltid sett det som en berikande erfarenhet.
Har du blivit bättre pedagog med den i ryggen? Att ta emot studenter är mycket stimulerande. Mitt förhållningssätt granskas kritiskt när jag handleder studenter vilket är positivt. Jag ser mitt handledarskap som en kollegial utbildning.

 

 

 

Christina FridqvistChristina (Frida) Fridqvist:

Varför ville du bli handledare? Ser handledarutbildningen som en självklarhet att både förkovra mig själv och ge studenterna bästa möjliga förutsättningar att studera både teori och praktik.
Vad har handledarutbildningen gett dig? Säkerhet i att möta studenter utifrån den nya förskollärarutbildningen och de krav som ställs på studenterna idag.
Har du blivit bättre pedagog med den i ryggen? Jag upplever att jag har blivit en bättre pedagog idag  och att det är nödvändigt att inneha den ny handledarutbildningen för att kunna möta studenterna på ett professionellt sätt.