Här är utepedagogik inne

edibe_2
Edibe Gelush, läsgnista i förskolan Anemonen

Inbäddad mellan höghusen i Norsborgs norra utkant ligger Anemonens förskola. De blå träsektionerna sammanfogade till en enhet är omgärdade av en väl tilltagen utegård och ett stenkast bort tar vidsträckt natur vid. Idealiskt läge eftersom utepedagogik har en framskjuten plats i verksamheten. Här tränas matematik, rim och ramsor och berättas sagor i det fria.

– Varje onsdag slår vår avdelning följe med en pedagogista från en grannförskola som är en fantastiskt resurs när det gäller utepedagogik, förklarar Edibe Gelush, barnskötare och läsgnista och som passande nog jobbar på avdelningen Sagan med barn i åldrarna tre till fem år.

Vad fick dig att bli förskolans läsgnista?
Det var förskolechefen som sa att jag skulle anmäla mig. Antagligen för att hon vet att jag älskar sagor och ofta läser för barnen.

Vad hade du för förväntningar på uppdraget?
Ordet läsgnista sa mig inte ett skvatt men redan vid presentationsrundan vid första mötet med Mia Poppe tändes en gnista. Fantastiskt roligt, då kändes det att jag hamnat rätt.

Vad har du lärt dig i den rollen?
Vi fick öva på många olika tekniker. Minns särskilt hur vi genom att sätta oss in i varierande karaktärsroller upplevde skillnaden mellan att förmedla en känsla som kommer inifrån och att bara spela den. Insikter som jag har glädje av nu när jag återberättar eller läser sagor. Det är helt enkelt roligare, för alla.
Jag har alltid tyckt om att berätta sagor som gått i arv från generation till generation i min släkt eller att läsa ur en bok med inlevelse.  Men numera lägger jag också vikt vid detaljerna, som att vara mycket väl förberedd på det jag ska berätta, vara vaken för barnens reaktioner och den respons berättelsen får. Jag märker att barnen har blivit mer delaktiga och kanske därför stimulerade att hitta på egna sagor.

Hur sprider du dina kunskaper vidare?
Alla som deltagit i någon form av utbildning måste redovisa detta för kollegerna vid en arbetsplatsträff. Vitsen är synliggöra våra kompetenser och i bästa fall dela med sig. Vid en träff visade jag sagorna som vi dramatiserade och spelade in under kursen, det uppskattades. Läsprojektet som helhet har också ventilerats i vår pedagogiska utvecklingsgrupp, ett forum att diskutera och kläcka idéer i, för att tillsammans komma fram till  bra och roliga former att engagera barnen i och samtidigt stimulera deras språkutveckling. Ibland händer det att vi kör fast i ett projekt och måste tänka om och växla till nya spår men vi ger aldrig ge upp innan vi kommit i mål.
Så ofta vi får tillfälle uppmuntrar vi också barnens föräldrar att läsa för sina barn på sitt modersmål och förklarar hur otroligt viktigt det är för språkutvecklingen.

Förskolan Anemonen har valt att jobba i välplanerade projekt med en genomtänkt struktur. Avdelningen Sagan arbetar just nu med temat Jaget för att utöka ordförråd, ordförståelse och i förlängningen stärka barnets identitet. Än har temat inte utmynnat i en teaterföreställning men när ett gäng starka identiteter går samman kan vad som helst hända också i den vägen. Om Edibe får som hon vill. Hon efterlyser också tips och idéer på enkel och användbar rekvisita att plocka fram vid behov. Det får du gärna skriva, lägger hon till och lovar att följa facebookgruppen appknapp tänkt just för sådana utbyten.

 

Text och foto: Lena Lindström

Läsgnista som trivs i sagornas värld

Gizela_final_2Läslustarna – Botkyrka förskolor läser är ett tvåårigt projekt delfinansierat av Kulturrådet. Målsättningen är att med läsinspirerande aktiviteter väcka barnets intresse för litteratur och därmed stimulera literacyutvecklingen från tidig ålder. Samtliga kommunala förskolor i kommunens regi har utsett en Läsgnista som ingår i ett nätverk knutet till det lokala biblioteket.

Läsgnistornas uppdrag är bland annat att initiera aktiviteter som väcker barnets lust och intresse för olika texter de möter. De förväntas också sprida läslusten vidare till kollegerna och erbjöds därför en seminarieserie i sceniskt berättande och gestaltning under ledning av Mia Poppe, skådespelare och teaterlärare.
Gisela Grzeskowiak, barnskötare, är läsgnista vid Sörgårdens förskola i Tullinge och en av dem som under tre halvdagar provat samma tekniker som scenkonstnären utnyttjar för att levandegöra berättelsen.

Vad fick dig att axla rollen som läsgnista?
Jag blev tillfrågad och måste erkänna att jag blev smickrad ( skratt). Mest för att jag gillar teater, framför allt sagan som formspråk och ville lära mig mer.

Vilka förväntningar hade du?
Jag såg både uppdraget och dramakursen som inspirationskällor. Varje avdelning på den här förskolan har en läsgnista som träffas regelbundet och delar tips och idéer i ett lokalt nätverk. Min förhoppning var att mina nyvunna kunskaper skulle kunna göra avtryck där.

Hur upplevde du dramakursen?
Allt var bra, framför allt Mia. Att analysera sagor var intressant. Vad vill sagan berätta, budskap och sensmoral om sådan finns fick olika svar i gruppen vilket i sig var en nyttig aha-upplevelse. En påminnelse om att vi tolkar utifrån egen erfarenhet, kulturell bakgrund och värderingar som vi har med oss i dialog och samspel med barnen.
Övningar i att vara i en roll i stället för att spela den är väl det teaterutbildning till stor del går ut på, men som vi nu fick smaka på. Svårtuggat och lärorikt. Blandningen mellan mer teoretiska moment och praktiska övningar var väl balanserad.
Mindre bra kändes det kanske i allra första början. Minns elddopet när vi i smågrupper helt okända för varann skulle rigga en gestaltning. Vi tänkte olika, vissa ville lite mer och resultatet blev tamt. Men den känslan gick snabbt över.

Vad skulle du vilja ha mer av?
Jag vill gärna utvecklas mer i att dramatisera ett förlopp som bidrar till ökad förståelse. Att gestalta företeelser och situationer i förskolans vardag åskådliggör utanförskap, mobbing och liknande på ett sätt som barnen förstår och kan ta ställning till. Barn har en fantastisk förmåga att ratta in antennerna och känna in vad som händer. Det blir tydligt i diskussionerna efter “föreställningen” och del i den kreativa processen som kan leda till en ny föreställning med oviss utgång. Ett utvecklingsarbete helt enkelt.

Har dramakursen förändrat din syn på barnen, kollegerna, arbetet, dig själv och i så fall hur?
Min lust för rollspel och drama med sagan som utgångspunkt har fått nytt bränsle mycket beroende på respons från inspirerade kollegor som också vill delta eller se på. Detta har också spillt över på barnen som i betydligt högre utsträckning berättar sagor och leker sagofigurer hemma. När vi berättade att teater endast skulle förläggas till fredagar blev det starka protester från barnen som resulterade i att de startade projektet ”sagor och teater”. Genom att ordna ett hörn med både teaterscen och dockteater är tanken att barnen dagligen ska kunna dramatisera olika företeelser.
Det har helt enkelt blivit roligare här och den uppfattningen tror jag att de flesta delar.

Hur planerar ni den här delen av verksamheten?
Tyvärr är tid en bristvara, vi får helt enkelt hitta tid som egentligen inte finns. Läsgnistorna från de olika avdelningarna träffas två gånger per termin, annars delar vi tips och idéer så ofta vi kan.

Hur ser kontakten med biblioteket ut?
Den kunde vara bättre. Vi har varit på sagostunder men framöver hoppas vi att läsgnistornas områdesnätverk med lokala biblioteket ska leda till ett mer strukturerat samarbete.

Text & foto: Lena Lindström