Kreativa miljöer stimulerar alla sinnen och utvecklar språket

ljusatelje
Varierande ljuspunkter, stationer för olika aktiviteter och stort utbud av material på hyllor i barnhöjd. En stor klump lera står alltid framme!

Förskolan Aspen ligger högt uppe på ett berg i ett vackert skogsområde med intilliggande bebyggelse i Botkyrkas norra del. En stimulerande miljö för utomhusaktiviteter. När Soledad Quiroz Sanz började som pedagogista för drygt två år sedan var det däremot mer att önska vad gäller aktivitetsutbudet inomhus. Uppdraget blev starten på en förändringsprocess i en förskola som vid tidpunkten mer följde mönster efter 80-talets traditionella barnomsorg.

Men det var först ett år senare när Soledad Quiroz Sanz blev erbjuden att leda förskolan som den genomgripande förändringsprocessen mot ett lärandefokus tog vid. Idag är Aspen ett talande och synbart bevis på att det går att förändra innehållet i förskolan även med relativt små medel och på kort tid.
Soledad Quiroz Sanz är född och uppvuxen i Chile där hon utbildade sig i pedagogik vid universitetet i Santiago under fem år innan hon kom till Sverige. Vad hjälper en gedigen i examen inom ett område där kommunikation på landets språk är en förutsättning att utöva yrket?
Soledad Quiroz Sanz fick ändå jobb på en av Södermalms trendiga och Reggio Emiliainspirerade förskolor  – som städerska. Men allteftersom kunskaperna i svenska språket tilltog fick hon utökade arbetsuppgifter och gled gradvis in i verksamheten.
– I takt med att jag lärde mig språket och kunde uttrycka mig kom min utbildning och erfarenhet till ytan.

Estetik ska inte underskattas, det är också ett språk, menar Soledad Quinoz Sanz, förskolechef.
Estetik ska inte underskattas, det är också ett språk, menar Soledad Quinoz Sanz, förskolechef.

picasso2

En dag blev hon erbjuden plats i en treårig Reggio Emilia-inspirerad förskollärarutbildning som kördes på försök vid lärarhögskolan.
– Den var enormt lärorik och avgörande för mitt fortsatta arbete i förskolan.
Innan Soledad Quiroz Sanz guidar runt visar hon bilder hon själv tagit på olika innemiljöer och som utgjorde själva startskottet i förskolans förändringsarbete.
– När de visades vid ett arbetsplatsmöte blev de en ögonöppnare, berättar Soledad Quiroz Sanz och bläddrar i det digitala fotoalbumet. Entréer tapetserade med påminnelser, upprop, budskap om vartannat och utan struktur. Material avsedda för barnen på hyllor placerade i vuxenhöjd, genomgående skarpa lysrör och över lag helt ogenomtänkta och tråkigt inredda rum med möbler som inte var anpassade för barn.
– Bilderna väckte reaktioner och frågan – var det verkligen dessa miljöer vi erbjöd barnen och själva vistades i?
Vid en rundvadring är det svårt att föreställa sig förvandlingen på så kort tid. Lysrören är släckta, ofta täckta med skira draperade tyger som ger rummet ett mjukt inbäddat intryck. I stället finns varierande ljuskällor beroende på syftet i rummens olika microstationer. Svagt lysande ljusgirlanger i berättarhörnan, riktade spots vid

En ganska klassisk entré som förskolan nu övergivit. Foto: Aspen
En ganska klassisk entré som förskolan Aspen nu övergivit Foto:Aspen

stafflier och teaterscener och taklampor med behagligt sken över barnanpassade bord. Överallt strömmar vilsam musik på behaglig ljudnivå som av barnens samtalsnivå att döma har en dämpande effekt. Här bildar kontrasten mellan kreativitet och struktur, livfullhet och lugn harmoni i samklang.
– Estetiken är också ett språk, menar Soledad Quiroz Sanz och stannar vid en tydligt picassoinspirerad målning som en treåring håller på med. Ovanför hänger tre bilder av konstnären.

Skira draperade tyger i taket skapar en inbäddad mysig atmosfär när det är samling.
Skira draperade tyger i taket skapar en inbäddad mysig atmosfär när det är samling.

– Att lära sig att måla är också ett sätt att lära känna sig själv. Det här är början på ett självporträtt men vi lämnar inte barnet med ett papper, penna och målarfärger utan samtalar och ställer frågor. Var är din mun, dina ögon och så vidare. Det är utvecklande på flera plan.

Så här ser entrén ut idag.
Så här ser entrén ut idag.

Väggdekorationerna här som på övriga avdelningar och i korridorerna är få och sparsmakade samtidigt ska de stimulera barnets öga och inspirera till samtal. Generara upplevelser.

Frågan hur barn blir kreativa faller sig naturlig.
– Genom att vistas i skiftande miljöer där barnet får prova ett brett register av skilda material, väcks nyfikenheten inför olika utmaningar i skapandet. Här på bordet i en ateljé finns en stor klump lera framme varje dag. När den börjar torka fuktar vi den, men det är viktigt att vi hela tiden erbjuder en arsenal av olika material. Motsatsen skulle kunna vara att ge barnet en mall och möjlighet att färglägga genom att välja mellan tre färger, säger Soledad Quiroz Sanz med ett skratt.
– Vad har du lärt dig om hur barn lär ett språk? Jo genom att förhandla. Då måste vi förstås hitta dessa situationer. Vi behöver inte gå längre än till matbordet, en naturlig plats för samtal.
Aspen har renodlade åldersindelningar. I ettårsgruppen är det endast åtta barn.
– Spammet är tillräckligt stort i samma åldersgrupp, förklarar Soledad Quiroz Sanz men understryker  att barnen naturligtvis träffas över åldersgränserna när det är fest. Och det ska det vara ofta tycker hon. Clownens dag är bara en av många uppskattade festtillfällen på Aspen.

Här finns det många anledningar till att ställa till med fest.
Här finns det många anledningar till att ställa till med fest.

Reflektionstid är ett annat prioriterat område. Pedagogiska utvecklingsgruppen, PUG, är sammansatt av en representant från varje avdelning och träffas varje fredag. Där diskuteras miljöer, leksaker, genusfrågor, likabehandling, literacy, med andra ord allt som rör och berör i verksamheten.
– Från att tidigare varit en förskola sammansatt av ”öar”, har helhetssynen lett till en röd tråd som löper genom hela byggnaden. Att personalen roterar har också bidragit till att dörrarna öppnats och större tolerans skapats.
– Tidigare reagerade vi med att fråga barn i korridoren vart de var på väg och uppmanade dem att genast gå tillbaka till sin avdelning. Nu frågar vi ”Vart ska du gå?”
Föräldrarnas glädjerespons har heller inte låtit vänta på sig.
– Vi har många olika språkgrupper och föräldrarna är mycket engagerade. Det viktigaste för mig är att alla känner sig välkomna till en vänlig förskola, avslutar Soledad Quiroz Sanz.

Text & foto: Lena Lindström

Här planterar de träd med kunskapens frukter

sagoteket2
Sagoteket – inrymt under en trapp – har blivit förskolans efterlängtade oas.

Förskolan Nyängsgården i Tullinge ingår som en av fyra förskolor i projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser. Två huskroppar varav den ena färdigställd för fyrtiosju år sedan och den senare 2012 har nu länkats samman till en. Den äldre delen har fått ett rejält lyft och smälter väl in med den nyare. Intill huvudentrén ligger en ljus och luftig  restaurang som på barnens inrådan nu har en bildstödd matsedel. 

Det kommunala biblioteket ligger bara några minuters promenad bort och erbjuder ett stort antal olika aktiviteter riktade till barn i förskoleåldrar och annan service som kommer förskolorna till del. Men det finns också ett välförsett bibliotek på hemmaplan som förskolechefen Lotta Gustavsson stolt visar upp.

personalen2
Förskolechefen Lotta Gustavsson längst t h tillsammans med Jennie Olsson, barnskötare tv och Edith Quisbert, förskollärare i mitten.

När systemet med förstelärare infördes i kommunens förskolor under en provperiod på två år nappade Lotta Gustavsson direkt. En av de fem, Magdalena Lindén (som också driver nätverket med biblioteket och Tullinge läsgnistor) har haft en del av sin tjänst förlagd till Nyängsgården.
– Självklart har detta satt sina positiva avtryck. När någon utifrån ser verksamheten med nya infallsvinkar hjälper det oss att se på oss själva på ett nytt sätt. Det är lätt att bli hemmablind, menar Lotta Gustavsson.
Ett lättillgängligt och brett utbud av aktiviteter som syftar till att stimulera barnens  språkutveckling i alla åldrar har fått en påfallande central roll i förskolans verksamhet.
– Literacyaktiviteter är inget nytt men vi har blivit medvetna om att vi erbjuder dem och mer uppmärksamma på effekterna, förklarar hon och visar in till ett- och tvååringarnas hemvist. Här som på övriga avdelningar har material som tidigare förvarades i vuxenhöjd flyttats ner till nivåer anpassade till barnen.

samling
Barnen älskar den magiska sekretären.

Jennie Olsson, barnskötare på avdelningen, demonstrerar hur en samling kan gå till.

Literacyträdet kan se ut på flera sätt. Så här...
Literacyträdet kan se ut på flera sätt. Så här…

– Här är det barnen som håller i samlingarna efter en given rutin. De delar ut brickor försedda med barnens namn och räknar hur många som är med. Kanske inte alla ännu men de flesta känner igen ljud och kan koppla dem till bokstäver. De lär sig otroligt fort, säger hon och fortsätter:
– Samma sak gäller

...eller så här!
…eller så här!

när de ska berätta en saga med stöd av figurer, eller när de tar fram den magiska sekretären i miniformat. I den här åldern vill de helst att innehållet ska förbli detsamma, det vittnar protesterna om när vi ibland byter ut rekvisitan.
Men hur får man så små barn att inte slita ner allt som finns i lätt nåbar höjd?
– Barnen plockar ner, vi säger nej och sätter upp igen. Det gäller böcker och annat material också. Sidor rivs ur och saker kastas i golvet. Om och om igen, men efter några veckor har de lärt sig . Det är en process som med det mesta vi lär oss, förklarar Edith Quisbert, förskollärare som bara arbetat här några veckor men som har bred erfarenhet av språkutvecklande arbetssätt för barn med olika modersmål.

elisabeth
Här finns kreativa installationer med skilda teman, somliga efter inspirerande skaparbesök i Tumba konsthall.

Lotta Gustavsson lotsar vidare genom byggnadens olika avdelningar som sånär som på Hattstugan alla bär namn efter Astrid Lindgrens välkända miljöer, Körsbärsdalen,  Bråkmakargatan och Lönneberga , för att namnge några av de totalt åtta avdelningarna.
Utsmyckningen i de mellanliggande korridorerna står barnen själva för. Här finns kreativa installationer med skilda teman, somliga efter inspirerande skaparbesök  i Tumba konsthall.

Men varken miljöer eller arbetssätt har förändrats genom ett trollslag. Lotta Gustavsson såg brister i verksamheten och ville göra något åt dem. Besök i en förskola som kommit längre i ett språkutvecklande arbetssätt med litteratur som en helintegrerad del i den dagliga verksamheten gav inspiration till ett Sagotek.
– Någon given lokal fanns inte här, men när vi sökt igenom varje skrymsle fann vi ett helt outnyttjat utrymme under en trapp. Samtliga fick i uppgift att fylla en box med en bok och tillhörande rekvisita för den som vill dramatisera bokens innehåll. Detta har också bidragit till att personalen känner sig delaktig vilket förstås är a och o i en förändringsprocess.
Förskolans läsgnista, Christin Kinnander, brinner för uppgiften. Hennes engagemang  för drama har haft en smittande inverkan på kollegerna som nu också gärna dramatiserar sagor och berättelser inför en ung och hängiven publik.
– Drama väcker indirekt barnens intresse för litteratur. Både före och efter föreställningen ger berättelsen tillfälle till samtal om olika företeelser där barnen känner igen sig och blir engagerade i.

Text och foto: Lena Lindström