Läsprojekt har väckt barnens lust för drama – de spelar roll som pedagog när de kommer hem

lucine2
Lucine Dono läser ofta för barnen – med inlevelse och engagemang

Lucine Dono har varit läsgnista på förskolan Diamanten i Tumba sedan projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser drog igång. Nu har snart projekttiden löpt ut och frågan är vad som hänt på läsfronten under de två senaste åren.
När projektet inleddes utsågs hon till förskolans läsgnista. Rollen innebär att ingå i ett nätverk kopplat till biblioteket där barnbibliotekarien ger tips på barnbokstitlar och att sprida information vidare till kolleger.

För att levandegöra högläsningen men också våga sig på att förmedla berättelser och sagor med andra uttrycksmedel fick läsgnistorna inledningsvis möjlighet att under en skådespelares ledning prova på sceniskt berättande och drama. Men som ensam läsgnista vid en enhet kan det vara svårt att axla rollen helt på egen hand. Om läsgnistan slutar riskeras nyetablerade rutiner att rinna ut i sanden innan de hunnit sätta sig och blivit en väsentlig del i förskolans dagliga verksamhet. Lucine Dono har tur. Nu finns en läsgnista på varje avdelning och förskolans pedagogiska utvecklare är också en i gänget där sammanlagt sju ingår.
Skiljer sig din avdelning från övriga när det gäller högläsning och berättande?
– Nej högläsning genomsyrar hela förskolan, men vi har nog mer drama eftersom jag känner mig hemma med den uttrycksformen.
Vilka förändringar har skett sedan du blev läsgnista?
– Vi läser regelbundet och på bestämda tider, under samlingen före lunch, i samband med att barnen äter mellanmål och i mindre grupper under dagen. Dramakursen med Mia Poppe blev en förlösande upplevelse som gjort att jag vågar ta ut svängarna mer än tidigare. Hade fler kolleger fått chans att prova på tror jag det skulle gagna hela verksamheten. Att läsa är viktigt men hur man läser och att vara väl förberedd ska inte underskattas. Förmåga till inlevelse, medvetenheten om kroppsspråkets och röstlägets betydelse väger tungt när man ska fånga barnens intresse. Kontakten med biblioteket har haft flera positiva effekter, inte minst bibliotekariens boktips som gjort att jag fått upp ögonen för fler författare och testat titlar som jag annars troligen inte skulle ha gjort. Dessutom har nätverken och möten med kollegerna där varit inspirerande, vi tar del av varandras idéer och erfarenheter.
Läsgnistorna träffas var fjärde vecka i förskolans pedagogiska utvecklingsgrupp, PUG, då de redogör för läsaktiviteter på respektive avdelning och planerar nya. En utmärkt inspirationskälla, enligt Lucine Dono och viktig för att hålla läsningen aktuell och att utvecklas.
Vem väljer bok?
– När vi förbereder ett tema tar vi gärna hjälp från barnbibliotekarien som är uppdaterad och kan lotsa oss i bokdjungeln. Oftast lånar vi en mängd böcker som barnen turas om att välja mellan. Andra gånger väljer jag, just nu läser vi ”Krakel Spektakel köper en klubba” som är tydlig, enkelt att följa med i och mycket uppskattad. Ibland får barnen välja helt fritt och då är det oftast det egna intresset som styr. Gärna en bok som hon eller han hört tidigare, de flesta gillar att höra samma saga eller berättelse om och om igen.
I vilka miljöer läser ni?
– Mysfaktorn har utan tvekan betydelse, när den är hög har barnen lättare för att skärma av och lyssna aktivt. Vi har inrättat ett sagorum med en avskild läshörna men vi läser också i skogen och på andra platser både inne och ute. Miljön är viktig för att skapa stämning men det viktigaste är att det är rofyllt. Beroende på ålderssammansättningen spelar också barnantalet och i vissa fall bokvalet roll. Ju äldre barn desto fler kan lyssna samtidigt. Sju-åtta barn brukar vara ett lämpligt antal men när jag läste Krakel Spektakel senast var det dubbelt så många.
Hur läser du?
– Ibland läser jag utan att visa bilderna i boken, det ger barnen möjlighet att själva skapa sig inre bilder av vad de hör. Jag dramatiserar gärna sagor och berättelser när det passar – det är uppskattat.
På vilket sätt har du som läsgnista påverkat barnens intresse för högläsning, fritt berättande och drama?
– Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning min roll spelat in, men barnen tycker om att lyssna och läsa böcker som de skapat själva. De tecknar eller målar och ber mig skriva ner vad de illustrerat. Barnen gillar också att dramatisera berättelser efter en lässtund, framför allt klassiska sagor. På samma sätt har föräldrarna noterat att barnen ”leker” pedagoger hemma. Vi utnyttjar också digital teknik och spelar in när barnen dramatiserar, att se sig själva agera på duken tycker de om. Det händer också att avdelningarna bjuder in varandra till liveföreställninger. Då är det liv i luckan!

Text&Foto: Lena Lindström

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *