Nallen Pino är allas kelgris

isa
Isa Nielsen, läsgnista på förskolan Måsen.

Isa Nielsen är förskollärare på Måsen, läsgnista och ingår i förskolans litteraturgrupp, men hör till avdelning Blå. Där arbetar alla utifrån Pino och hans värld! Nallen som charmar alla med sitt snälla leende och som blivit avdelningens egen kelgris.
Hon var en av dem som var med att inrätta och inreda Sagoteket.
–  Ett fantastiskt roligt och spännande uppdrag, säger Isa när hon stolt visar upp det från golv till tak  sagoinspirerande rummet.
– Ambitionen är att varje avdelning ska besöka Sagoteket minst två gånger i månaden. Här har vi indelat böcker i olika teman så det ska vara lätt att hitta, förklarar hon.
Isa visar också runt på avdelningarna. Här står och hänger allt i barnhöjd och varje avställningsyta utnyttjas till att ställa böcker på. Inte slumpmässigt utan noga pinosvinterutvalda att passa avdelningens projekt eller en speciellt utformad miljö, affärpinoilianenen, teaterscenen, bilbaneväggen, Alfons bygghörna eller Pippis värld.
– Vi låter barnen prova olika material och tekniker. Här står en hel rad Pippiansikten skapade med ballonger, papier maché, målade stenar och allt möjligt annat. Och här har barnen skapat tygdockan Pippi i naturlig fyraårsstorlek.
Isa poängterar också ljussättningens betydelse för olika lärmiljöer och visar mysiga läskrypin som bara genom att se dem väcker läs- och lyssnarlust. Här finns små rum skapta som hemmiljöer med duk, blommor och fruktskål på matrumsbordet som kontrast till ljud- och ljussatta rum och vrår som får vem som helst att känna sig som i en tät, spännande djungel fylld av djur av alla slag. Pino som är  avdelning Blås egen maskot dyker också upp lite varstans på avdelningarna. I en djungelhörna hänger han i en lian.
Förskolan ingår i projektet Läslustarna – pippi2Botkyrka förskolor läser delfinansierat av Kulturrådet. Syftet är att stimulera barnets literacyutveckling genom litteraturpippi och texter i olika former som barnen möter i sociala sammanhang. När projekttiden löpt ut och innehållet utvärderats är målsättningen att det ska bli en väsentlig del i förskolans ordinarie verksamhet. Måsen har redan kommit en bra bit på väg.

Text: Lena Lindström Foto: Lena Lindström & Isa Nielsen

bokhylla
I varje projekt oavsett tema har litteratur i ämnet en given plats.
djungel3
Djur och natur i en ljussatt suggestiv miljö. Och böcker förstås!
myshörna
Läs- och berättarmiljöer finns lite varstans på förskolan Måsen, samtliga ljus-och ibland även ljudsatta.
alfons
Barnen har varit med att skapa en Alfons i lekvänlig storlek
sagotek3
I Sagoteket är det ordning och reda så att alla enkelt ska hitta det de söker.
sagotek8
I Sagoteket är böcker indelade i olika teman.
sagotek6
Sagotekets inspirerande miljö. Varje avdelning går hit minst två gånger i månaden.
pinospark2
Varje projekt planeras utifrån läroplanen och med förslag på lämplig litteratur.

sagotek5

På förskolan Måsen har de pippi på böcker

jenny2
Jenny Hansson, förskolechef, hängiven litteraturambassadör.

Med Alby IP som närmsta granne ligger förskolan Måsen. Exteriört ser byggnaden ut som  många andra förskolor byggda på sjuttiotalet, ett antal seriekopplade enplanslängor i trä. Men redan entrén vittnar om nytänkande och kreativa miljöer där färg- och ljussättning kittlar fantasi och skaparlust. Förskolan har ett projektstyrt arbetssätt som genomsyrar samtliga avdelningar oavsett åldersgrupp. Genomgående har också litteratur stort utrymme och en given plats i varje projekt som varierar mellan olika avdelningar, vart och ett utifrån massor av olika böcker och karaktärer.
Jenny Hansson, förskolechef,  har  lagt ner massor av  energi och möda på att skapa en lustfylld lärandemiljö men i lika hög grad med att involvera personalen.

Hur kom du på den idén och hur har arbetssättet spridits till samtliga medarbetare?
Jag hade en önskan att öka antalet pedagoger som aktivt tog ansvar för våra olika projektarbeten. Det vill säga  att planera, genomföra, dokumentera, utvärdera och analysera. För de erfarna pedagogerna blev utmaningen att utveckla sina kunskaper att ge barnen större utrymme i både reflektioner och i dokumentationer. För pedagoger som tidigare inte haft ansvar att arbeta processinriktat blev de valda böckerna en konkret utgångspunkt som de tillsammans med barnen kunde studera mer detaljerat. De olika karaktärerna och händelser på bilderna har på olika sätt bildat projekten.
Helst två men minst en gång i månaden besöker avdelningarna Sagoteket, förskolans hjärta. Här finns namngivna sagolådor, var och en fylld med bok och rekvisita för dem som vill dramatisera berättelsen, prydligt uppställda sida vid sida i långa rader. På hyllorna trängs böcker med olika teman, karaktärer ur klassiska sagor tillsammans med Alfons, Pippi och andra kära barnboksfigurer.

sagotek4
Sagoteket är förskolan hjärtesak.

Sagoteket invigdes för snart tre år sedan.  Vad har det inneburit för verksamheten?
Ökad tillgång till bilder, text och konkret material. Nyfikenhet att lära känna olika karaktärer. Möjligheter för barn och pedagoger att berätta, återberätta, delge, se, höra och uppleva berättelser på många olika sätt. Det konkreta materialet talar alla språk, oavsett vilket modersmål du har så får du tankar, idéer och associationer då du ser, känner och klämmer på det. Det har även bidragit till ökat samarbete på hela förskolan. Material är inte mitt eller ditt, det är vårt. Alla har bidragit på olika sätt. Sagoteket har bidragit till många trevliga studiebesök. Vi blir stolta och glada att få delge andra och våra gäster ger oss användbar feedback.

Förskolan har också inrättat en litteraturgrupp. Vad har den för uppgift?
Förnya, förändra och utveckla det befintliga Sagoteket. De har tagit ett särskilt ansvar att låta mig och samtliga kollegor grupparbeta utifrån Skolverkets bok ”Flera språk i förskolan”. Vi höll på  kvällstid under flera månader  med läxa och varierade uppdrag  innan det var dags att redovisa. Ibland fick vi redovisa genom rollspel, andra gånger  genom digitala presentationer  eller  muntligt. Det var spännande och lärorikt att få processa texterna på olika sätt, så att pedagogerna kunde använda sina egna upplevelser då de i sin egen praktik ”grupparbetade” tillsammans med barnen utifrån sin och barnens projektbok.

litteraturrum
Litteratur i olika genrer har stor plats på förskolan.

Hur fungerar samarbetet med biblioteket?
Väldigt bra. Vi besöker som de flesta andra förskolor biblioteket regelbundet, men vi får också besök från bibliotekets bibliotekarier. De har varit här, träffat barn och pedagoger. Alla pedagoger har dansat och dramatiserat sig igenom boken ”Knacka på”. Barnens olika projekt stöter ofta på olika funderingar. Då har bibliotekarien hjälpt oss med att plocka ihop litteratur tillsammans med barnen som stöd och hjälp att både få svar på frågor och väcka nya. På hösten inför projektstarterna är de flesta pedagoger tillsammans med en mindre grupp barn som lånar massor av litteratur för att tillsammans frossa i många olika böcker i jakten att hitta just den bok som de vill djupdyka vidare i under en längre tid.

Vad har du för råd att ge till förskolor som vill följa Måsens exempel?
Krångla inte till det. Kör! Starta något som engagerar er. Se till att utvärdera regelbundet, så att ni stämmer av att era tankar och teorier är levande i er praktik. Var  är vi? Vart ska vi? Fråga barnen regelbundet vad de tänker, tycker och önskar.  Utgå från  läroplanens mål och prova många olika sätt att nå dem. Vill ni, så kan ni  och passa på att ha riktigt roligt på vägen!

Text Lena Lindström Foto: Lena Lindström & Isa Nielsen

 

Här är utepedagogik inne

edibe_2
Edibe Gelush, läsgnista i förskolan Anemonen

Inbäddad mellan höghusen i Norsborgs norra utkant ligger Anemonens förskola. De blå träsektionerna sammanfogade till en enhet är omgärdade av en väl tilltagen utegård och ett stenkast bort tar vidsträckt natur vid. Idealiskt läge eftersom utepedagogik har en framskjuten plats i verksamheten. Här tränas matematik, rim och ramsor och berättas sagor i det fria.

– Varje onsdag slår vår avdelning följe med en pedagogista från en grannförskola som är en fantastiskt resurs när det gäller utepedagogik, förklarar Edibe Gelush, barnskötare och läsgnista och som passande nog jobbar på avdelningen Sagan med barn i åldrarna tre till fem år.

Vad fick dig att bli förskolans läsgnista?
Det var förskolechefen som sa att jag skulle anmäla mig. Antagligen för att hon vet att jag älskar sagor och ofta läser för barnen.

Vad hade du för förväntningar på uppdraget?
Ordet läsgnista sa mig inte ett skvatt men redan vid presentationsrundan vid första mötet med Mia Poppe tändes en gnista. Fantastiskt roligt, då kändes det att jag hamnat rätt.

Vad har du lärt dig i den rollen?
Vi fick öva på många olika tekniker. Minns särskilt hur vi genom att sätta oss in i varierande karaktärsroller upplevde skillnaden mellan att förmedla en känsla som kommer inifrån och att bara spela den. Insikter som jag har glädje av nu när jag återberättar eller läser sagor. Det är helt enkelt roligare, för alla.
Jag har alltid tyckt om att berätta sagor som gått i arv från generation till generation i min släkt eller att läsa ur en bok med inlevelse.  Men numera lägger jag också vikt vid detaljerna, som att vara mycket väl förberedd på det jag ska berätta, vara vaken för barnens reaktioner och den respons berättelsen får. Jag märker att barnen har blivit mer delaktiga och kanske därför stimulerade att hitta på egna sagor.

Hur sprider du dina kunskaper vidare?
Alla som deltagit i någon form av utbildning måste redovisa detta för kollegerna vid en arbetsplatsträff. Vitsen är synliggöra våra kompetenser och i bästa fall dela med sig. Vid en träff visade jag sagorna som vi dramatiserade och spelade in under kursen, det uppskattades. Läsprojektet som helhet har också ventilerats i vår pedagogiska utvecklingsgrupp, ett forum att diskutera och kläcka idéer i, för att tillsammans komma fram till  bra och roliga former att engagera barnen i och samtidigt stimulera deras språkutveckling. Ibland händer det att vi kör fast i ett projekt och måste tänka om och växla till nya spår men vi ger aldrig ge upp innan vi kommit i mål.
Så ofta vi får tillfälle uppmuntrar vi också barnens föräldrar att läsa för sina barn på sitt modersmål och förklarar hur otroligt viktigt det är för språkutvecklingen.

Förskolan Anemonen har valt att jobba i välplanerade projekt med en genomtänkt struktur. Avdelningen Sagan arbetar just nu med temat Jaget för att utöka ordförråd, ordförståelse och i förlängningen stärka barnets identitet. Än har temat inte utmynnat i en teaterföreställning men när ett gäng starka identiteter går samman kan vad som helst hända också i den vägen. Om Edibe får som hon vill. Hon efterlyser också tips och idéer på enkel och användbar rekvisita att plocka fram vid behov. Det får du gärna skriva, lägger hon till och lovar att följa facebookgruppen appknapp tänkt just för sådana utbyten.

 

Text och foto: Lena Lindström

Läsgnista som trivs i sagornas värld

Gizela_final_2Läslustarna – Botkyrka förskolor läser är ett tvåårigt projekt delfinansierat av Kulturrådet. Målsättningen är att med läsinspirerande aktiviteter väcka barnets intresse för litteratur och därmed stimulera literacyutvecklingen från tidig ålder. Samtliga kommunala förskolor i kommunens regi har utsett en Läsgnista som ingår i ett nätverk knutet till det lokala biblioteket.

Läsgnistornas uppdrag är bland annat att initiera aktiviteter som väcker barnets lust och intresse för olika texter de möter. De förväntas också sprida läslusten vidare till kollegerna och erbjöds därför en seminarieserie i sceniskt berättande och gestaltning under ledning av Mia Poppe, skådespelare och teaterlärare.
Gisela Grzeskowiak, barnskötare, är läsgnista vid Sörgårdens förskola i Tullinge och en av dem som under tre halvdagar provat samma tekniker som scenkonstnären utnyttjar för att levandegöra berättelsen.

Vad fick dig att axla rollen som läsgnista?
Jag blev tillfrågad och måste erkänna att jag blev smickrad ( skratt). Mest för att jag gillar teater, framför allt sagan som formspråk och ville lära mig mer.

Vilka förväntningar hade du?
Jag såg både uppdraget och dramakursen som inspirationskällor. Varje avdelning på den här förskolan har en läsgnista som träffas regelbundet och delar tips och idéer i ett lokalt nätverk. Min förhoppning var att mina nyvunna kunskaper skulle kunna göra avtryck där.

Hur upplevde du dramakursen?
Allt var bra, framför allt Mia. Att analysera sagor var intressant. Vad vill sagan berätta, budskap och sensmoral om sådan finns fick olika svar i gruppen vilket i sig var en nyttig aha-upplevelse. En påminnelse om att vi tolkar utifrån egen erfarenhet, kulturell bakgrund och värderingar som vi har med oss i dialog och samspel med barnen.
Övningar i att vara i en roll i stället för att spela den är väl det teaterutbildning till stor del går ut på, men som vi nu fick smaka på. Svårtuggat och lärorikt. Blandningen mellan mer teoretiska moment och praktiska övningar var väl balanserad.
Mindre bra kändes det kanske i allra första början. Minns elddopet när vi i smågrupper helt okända för varann skulle rigga en gestaltning. Vi tänkte olika, vissa ville lite mer och resultatet blev tamt. Men den känslan gick snabbt över.

Vad skulle du vilja ha mer av?
Jag vill gärna utvecklas mer i att dramatisera ett förlopp som bidrar till ökad förståelse. Att gestalta företeelser och situationer i förskolans vardag åskådliggör utanförskap, mobbing och liknande på ett sätt som barnen förstår och kan ta ställning till. Barn har en fantastisk förmåga att ratta in antennerna och känna in vad som händer. Det blir tydligt i diskussionerna efter “föreställningen” och del i den kreativa processen som kan leda till en ny föreställning med oviss utgång. Ett utvecklingsarbete helt enkelt.

Har dramakursen förändrat din syn på barnen, kollegerna, arbetet, dig själv och i så fall hur?
Min lust för rollspel och drama med sagan som utgångspunkt har fått nytt bränsle mycket beroende på respons från inspirerade kollegor som också vill delta eller se på. Detta har också spillt över på barnen som i betydligt högre utsträckning berättar sagor och leker sagofigurer hemma. När vi berättade att teater endast skulle förläggas till fredagar blev det starka protester från barnen som resulterade i att de startade projektet ”sagor och teater”. Genom att ordna ett hörn med både teaterscen och dockteater är tanken att barnen dagligen ska kunna dramatisera olika företeelser.
Det har helt enkelt blivit roligare här och den uppfattningen tror jag att de flesta delar.

Hur planerar ni den här delen av verksamheten?
Tyvärr är tid en bristvara, vi får helt enkelt hitta tid som egentligen inte finns. Läsgnistorna från de olika avdelningarna träffas två gånger per termin, annars delar vi tips och idéer så ofta vi kan.

Hur ser kontakten med biblioteket ut?
Den kunde vara bättre. Vi har varit på sagostunder men framöver hoppas vi att läsgnistornas områdesnätverk med lokala biblioteket ska leda till ett mer strukturerat samarbete.

Text & foto: Lena Lindström

De portade Jante och fick elever att strömma till

Årstaskolan ligger några hållplatser söder om Söder. Skolan har lyfts fram i olika sammanhang för att ligga i framkant vad gäller teknologi och en väl genomtänkt pedagogisk strategi och utmärkt sig för förnyade undervisningsmetoder med stöd av digitala verktyg och internet. Lärarna Josef Sahlin och Martin Fernström införde bland annat klassbloggar och ett källkritiskt förhållningssätt på schemat och förärades 2010 med det prestigeladdade Guldäpplet. Tre år senare belönades eleverna med SETTs Scandinavian Learning Award.

 

Micke-bw
Micke Kring – pedagog som gillar att testa och utmana

Elever strömmar till, söktrycket är högt. Men så har det långt ifrån alltid varit, berättar Micke Kring, skolans IKT-pedagog med välutrustat kontor i ledningskorridoren. Här finns en uppsjö tekniska prylar som kolleger får testa.
” För åtta år sedan var läget akut, skolan sög, budgeten var i botten och elever lämnade oss.”
Vändpunkten var nära.
”Vi hade inte så mycket utrustning, men försökte köpa in så gott det gick utifrån personalens behov. Josef, som var den som började bloggandet, hade en laptop med trasiga tangenter i sitt klassrum. Vi ställde oss frågan, vad kan vi och vad kan vi bli bättre eller helt enkelt bäst på? ”

Svaret fick de genom att snegla på andra, sno det som var bra och utveckla idéerna. De tvingades kasta av sig janteoket och tänka till långt bortom snäva ramar – spränga gränser. En liten engagerad grupp bedrev en form av gerillaverksamhet genom att testa idéer vilt och förutsättningslöst. Som Youtube, hur skulle man kunna använda ett liknade koncept på ett smart sätt i undervisningen, få eleverna att utnyttja en tjänst som de kände igen i skolan.
Årstaskolan ville äga systemet själva och byggde 2008 Kunskapshubben efter inspiration av Youtube.

Idén med ett cyberbibliotek växte fram och realiserades som Bibblis, där eleverna, eller författarna, lägger ut sina böcker. Succé direkt.
Lägger man ut en bok som andra ska ta del av gäller det att hålla hög kvalitét och det vet eleverna som av just den anledningen ställer höga krav på sig själva. De lägger ner mycket tid och energi på ett fängslande omslag, en lockande baksidestext, författarpresentation och förstås, sidorna däremellan.
” Vi skapar tjänster som ligger nära elevernas vardag utanför skolan och det får dem att vilja prestera utan att känna att det stannar vid en klassrumsprodukt”, förklarar Micke Kring och menar att det råder ett paradigmskifte i skolvärlden som gör gränserna mellan skola och fritid mer flytande. Styrdokumenten har kunskapsmål, men reglerar inte exakt hur de ska uppnås.
Idéerna vann visserligen inte genast hundraprocentigt genomslag i kollegiet, men det hade de heller inte förväntat sig. ”Förändringar genomförs inte rakt igenom för alla samtidigt, vissa måste få mer tid på sig,”

Skolan hade ett antal virtuella whiteboardtavlor. De är nu helt skrotade.
”Vi var väldigt försiktiga med att köpa in dem, då vi inte var helt övertygade om produkten. Den tiden kännetecknades av alla på led, framåt och samtidigt, en top-downstyrning som hejdar utveckling och helt fel väg att gå”, menar Micke Kring.
Istället gjorde de tvärtom. Nu råder en mer öppen och generös anda, en företagskultur som Googles framgångar vilar på . Man testar och testar, förkastar och testar igen men på nytt sätt.
” Jag håller mig uppdaterad på nyheter och utbud via nätet och kan genom att betala med skolans kreditkort köpa eller ladda ner direkt när jag hittar något intressant. Den gamla långsamma vägen med rekvisitioner var begränsande och inte alls i linje med vårt sätt att testa brett och innovativt.”
Stockholms stad erbjöd Årstaskolan att ingå i ett projekt som resulterade i att trehundrasextio lärplattor rullande in i skolan. Inte för att delas ut rättvist.
” Alla lärare fick lämna in en ansökan och i den förklara hur de ville använda det digitala verktyget och återkoppla med en rapport.” Inte för att bygga hinder utan maximera resursnyttan, i linje med ledningens stöd till dem som vågade och var beredda att tänka till hur de ville utnyttja tekniken.
Nytänkadet har gett eldsjälarna bränsle och utgör en viktig resurs. Deras energi har smittat av sig och bidragit till att bygga en professionell kultur.
” Det har stärkt många som gått från lågt självförtroende till en yrkesstolthet. På torsdagsmötena pratar vi nu forskningsanknuten pedagogik, det får oss att växa, ” konstaterar Micke Kring.
Tala som Ted är ytterligare exempel på skolans sätt att förhålla sig till omvärlden, en idé som plagierat nätets TED där ribban ligger skyhögt för att bli anlitad föreläsare.

Och vid ett av skolan events ”Hopp14” bjöds författaren Lasse Berg in tillsammans med ett gäng andra föreläsare, då även skolans talasomTed-föreläsare medverkade.
” Elever får lära sig att framträda med högt ställda förväntningar. Vi producerar direktsända program från Folkets Hus via Podradiosändningar, vilket fått eleverna att känna sig både hörda och sedda för en bredare publik och det får dem att växa, ” förklarar Micke Kring.
På liknade sätt har elever efter en gnuggning i den klassiska retoriken provat på rollen som ”Sommarpratare” i skolans egen Värmeradio.
Från att ha varit en skola på fallrepet med knappt sex hundra elever har elevantalet ökat till närmare niohundra. Årstaskolan växer så det knakar.

Lena Lindström

Lagom frågvis chef med tränat öra

marie_W_LHur kan kolleger lära av varandra? Börja med att ställa frågor, menar Marie Lindvall Wahlberg, som ägnat åtskilliga år åt ledarskap och som föreläsare i olika sammanhang, senast vid årets Skolforum.
Ställa frågor istället för att ge svar, kan du förklara närmare?
Ja, jag har sedan många år tagit ett coachande förhållningssätt i min roll som chef. Det innebär att jag tränat upp min förmåga att lyssna och försöka förstå vad den andra säger innan jag själv kommer med mina åsikter. Om jag som chef tycker först, är min upplevelse att det dödar kreativiteten i gruppen och det kommer färre goda idéer. Jag ställer hellre frågor för att förstå den andres perspektiv.
Vad är det främst som kolleger kan lära av varandra, finns det några begränsningar?
Vi lär av att höra hur andra tänker, begränsningar vet jag inte om det finns mer än i våra egna föreställningar om vad som är möjligt.

Marie Lindvall Wahlberg har varit chef på flera olika nivåer och är sedan höststarten biträdande verksamhetschef för Botkyrkas kommunala förskolor.
Hur får du gensvar för tesen i den rollen?
Då det är en helt ny roll har jag inte hunnit få så mycket gensvar än men framförallt upplever jag att det skapar engagemang när alla är delaktiga.
Vilka frågor kan man inte ställa?
Vet inte…I vissa situationer känner man  såklart av vad som är Ok att fråga,  men det handlar ytterst om tillit och tillit bygger man över tid och förtjänar…så det beror på helt enkelt.
Fick du själv några frågor under Skolforum?
Ja, om de vetenskapliga modellerna jag pratade om, de väckte intresse vilket är roligt och motiverande.
Vad lärde du dig av det?
Att det kan vara svårt att göra teori i praktiken. Till exempel bekräftar hjärnforskningen det viktiga i att bryta en föreläsning med korta reflektionsstunder för att åhörarna ska få möjlighet att sätta egna ord på det de hör, det ökar chansen avsevärt att de minns bättre efteråt. Men i praktiken tycker många att det är ”slöseri” med dyrbar tid. Normen är att föreläsaren pratar på och alla är nöjda. Så att arbeta utifrån teori kan vara en utmaning.
Jag fick dock bekräftat att det finns ett sug efter att förstå teorier ur ett praktikerperspektiv. Hur använder vi oss av vetenskap i vår vardag, det är intressant för många.

 

Lena Frågar Nea Bautista Wiberg – 1/6 grundare till Chilikids

neaSex målmedvetna föräldrar med bakgrund i IT-branschen ligger bakom det nystartade företaget Chilikids med bas i Spanien och med förgreningar runt om i världen. Vi träffade en av grundarna, Nea Bautista Wiberg, under hennes marknadsföringsturné  i Sverige. Ställde frågor – och fick svar.

Vad var upprinnelsen till er affärsidé?
Vi som grundade företaget hade jobbat med mobila spel och applikationer i många år. När vi blev föräldrar såg vi på appar riktade till barn ur en ny vinkel och insåg att det fanns en potentiell marknad. Det finns en enorm mängd appar, men inte av den typen som vi tror att många föräldrar och lärare söker till sina barn. Vi ville se roliga och pedagogiska appar där barnet kan utforska och skapa fritt i en trygg lekmiljö utan reklam och irriterande köp inuti appen.  Det var då vi bestämde oss för att skapa den typen av appar i ett gemensamt ägt företag.

Vad står Chilikids för?
Namnet Chilikids står för “pigga barn”. Lite kryddigt, som chilifrukten, busiga, roliga och nyfikna. Vi tyckte namnet Chili passade bra med barnappar, dessutom funkar det internationellt, nog så viktigt för oss eftersom vi vill att våra appar ska användas av barn runt om i världen.

Ni har alla bred erfarenhet från IT-branschen, hur utnyttjar ni den kunskapen?
Erfarenhet och kunskap inom utveckling och kommersialisering av spel och appar är en otrolig fördel. Den behövs för att driva ett projekt av den här typen där arbetet av programmerare, animatörer, ljudspecialister, artister, designers med flera ska koordineras. Trots all samlad kunskap ser vi en spännande utmaning i att producera pedagogiska barnappar. Input från forskare och pedagoger ska blandas in i utvecklingsprocesserna, apparna ska testas av barn i förskolor och skolor och massa annat som är nytt för oss.
Vad gäller den kommersiella biten har vi jobbat mot olika ”appstores”  i många år, men nu är även förskolor och skolor en ny jätteviktig kanal som vi behöver nå ut till.

Vad har ni fått för respons?
Enbart positiv från såväl föräldrar som lärare framför allt i Spanien och Sverige (där vi i dagsläget är mest verksamma). Vi har fått bekräftat att det finns en efterfrågan på den typen av appar som vi håller på att ta fram, både av lärare för att använda dem som hjälpmedel i undervisningen och av föräldrar för hemmabruk. Lärare och forskare inom pedagogik ger oss feedback som hjälper oss att utforma apparna som testas av barn innan de är färdiga. Samverkan mellan skola, forskare och oss har sannolikt bidragit till ett positivt bemötande av våra produkter.

Era appar riktar sig till riktigt små barn, från två år och uppåt. Hur identifierade ni målgruppen?
Vi gillar appar som lämpar sig för riktigt små barn och är föräldrar till barn mellan ett och åtta år  – åldersgruppen fann sig själv kan man säga. Med vår appar vill vi skapa en magisk värld för barn där allt är möjligt. En värld utan gränser, där ingenting är rätt eller fel, där det inte finns en tydlig början eller ett slut, utan vare sig vinnare eller förlorare. Men apparna ska också stimulera till lek mellan barn och vuxna och ha kul tillsammans.

Ni marknadsför era produkter som lek- och kreativitetsskapande, på vilket sätt?
Att leka är livsviktigt för barnets utveckling, det är genom att leka, utforska och experimentera som de lär sig om livet. Våra appar erbjuder barnen verktyg för att de ska kunna vara kreativa och skapa fritt. Vår första app Chilifishes går ut på att barnet skapar en egen fisk genom att kombinera olika kroppsformer, ögon, fenor och som de färglägger. Därefter låter de fisken simma ut i havet för att interagera med andra marina djur och utforska miljön. Det är en transdisciplinär app där barnen bygger, målar, utforskar, experimenterar, lär sig enkla ord på engelska, tränar finmotorik, logik etcetera.

Apparna sägs också stimulera lärandet, hur visar det sig?
Det är mycket lättare för barn att ta till sig ny kunskap när de leker och har roligt. På så viss är appar ett kraftfullt verktyg för att stimulera barns lärande, i kombination med andra verktyg och metoder.

Vad innebär samarbetet med forskare?
Vi involverar forskare och lärare redan när vi bollar med olika appidéer och samlar in deras synpunkter om lämplighet för barnen och hur vi ska anpassa appdesignen ur en pedagogisk synvinkel. De ger också feedback på olika prototyper under projektets gång, efter att ha testat dem tillsammans med barnen och sett deras respons och användande.

Du har en fot i Spanien och den andra i Sverige, hur påverkar det ditt arbete?
Vi har valt dessa länder som testmarknader innan vi lanserar på bred front. Det känns naturligt eftersom båda är “hemmaplan” och samtidigt så olika att de utgör ett brett test och bra indikation på hur våra produkter kommer att fungera i övriga länder.

Du har också barn som går i spansk förskola vars styrdokument skiljer sig på flera punkter från de svenska. Hur visar det sig i verksamheterna?
Förskolan som mitt barn går i och de förskolor vi valt att samarbeta med är ganska nytänkande och öppna för nya sätt och verktyg att använda i verksamheten. Vi har valt att följa svenska fö-läroplanen eftersom den ligger i linje med våra värderingar. Vi följer också svensk forskning vad gäller appdesign. Våra spanska samarbetspartner är överens med dessa styrdokument.

Två förskolor i Botkyrka ingår i er testpanel. Vad har du för förväntningar på dem?
Jag hoppas på ett roligt och givande samarbete från båda sidor.  Vi värdesätter input från pedagogerna för att skapa så bra appar som möjligt, de kan nyttja dem i sin vardag med barnen.

Hur kan andra ta del av Chilikids?
Vi letar ständigt efter bra idéer till kommande appar. Alla är mer än välkomna att kontakta oss för att bidra med idéer, eller ingå i vår testpanel. Det är bara att kontakta oss –  websida chilikids.com/contact.

Eller via andra sociala kanaler:

Twitter (https://twitter.com/chilikids_apps),
Facebook (https://www.facebook.com/chilikidsapps),
Google+ (https://plus.google.com/app/basic/102763760631370341282)

Det går också att anmäla sig till nyhetsbrevet via http://chilikids.com/.

Lena frågar Tony McCarrick med tummen upp för digitalt

tonyTony McCarrick är projektsamordnare för utbildningsförvaltningens digitaliseringsarbete med bas i kommunens skrapa i Tumba – plan 5. Han har varit med under hela resan. Från politikernas beslut att satsa på en-till-en-datorkonceptet för elever i grundskolans senare del och gymnasiet till utdelning av datorerna. Nu har politiken skjutit till ytterligare sex miljoner för att förse förskolor och grundskolans övriga åldersgrupper med digitala verktyg.

Hur tacklar du det?
Jag har haft samtal med i huvudsak varje enskild rektor och förskolechef för att informera om konsekvenser av beslutet och har varit en bollplank i hur man kan tänka sig att bäst utrusta varje enhet utifrån enhetens pedagogiska fokus.
Utbildningsförvaltningen beslutade att tillskottet ska användas till att utrusta förskolor med en devis (dator, läsplatta eller andra digitala verktyg) per tio barn och en per tre barn i förskoleklass till och med årskurs sex. Dessa är nu beställda i samråd med varje enhet och levereras i huvudsak under januari. Förvaltningen har också beslutat att under innevarande år genomföra utbildning riktad mot personal i förskolan till och med årskurs sex.

Vad har digitaliseringen haft för effekter hittills?
Botkyrka har hittills genomfört tre utvärderingar mot uppsatta mål i projektplanen. Två i skolans högre stadium i årskurserna sju till nio, den tredje omfattar gymnasiet. De visar bland annat att elever och lärare anser att digital teknik underlättar lärandet, arbetet och att de upplever undervisningen som mer varierad. Vidare har elevernas möjligheter att arbeta utifrån egna förutsättningar ökat, enligt såväl lärare som elever. Att lärare upplevde att vissa elever har svårt att hantera de frestelser som datorn innebär och att de därmed har svårt att koncentrera sig på det de ska, är kanske inte särskilt förvånande, men förvånande nog delande också eleverna den uppfattningen. Mer om utvärderingarna på www.botkyrka.se/ikt

Införandet av en-till-en har medfört att en klar majoritet av skolorna valt att gå från PC till Apples produkter. Vad har det inneburit?
Botkyrka står för mångfald och det gäller även tekniken. En konsekvens av detta är att vi har tagit fram lösningar för programdistribution oberoende av devis. Att Botkyrka arbetar med ett brett urbud av olika deviser tror jag är klokt och speglar strömningar i samhället i övrigt.

Nyligen genomfördes en gedigen datorinventering i samtliga kommunala skolor och förskolor. Varför?
Som ett led i kommunens inledda digitaliseringsarbete bedömde vi en grundlig och genomarbetad inventering som nödvändig. Detta för att avveckla datorer som inte längre är i bruk eller inte håller den standard som krävs för en funktionell, ekonomiskt och pedagogiskt datorpark. Arbetet sker i fem steg och vi har just inlett tredje etappen.
 
Kan man redan nu skönja någon förändring i elevernas resultat som kan härledas till digitaliseringen?
Det är ännu för tidigt att skönja någon förändring i elevernas resultat eftersom de inte haft tillgång till egen dator under hela sin högstadietid. Däremot visar våra utvärderingar positiva indikationer och tendenser.

Vad bedömer du som den största vinsten med en digitaliserad förskola och skola?
Inom utbildning pratar man ofta om att öppna dörrar, och om vi arbetar klokt och medvetet med digitalisering i förskolan och skolan har vi möjlighet att göra det. Öppna dörrar ger våra barn och elever större potential att verka och medverka i en allt mer globaliserad och digitaliserad värld.

I debatten om datoriseringens för-och nackdelar finns det bland det senare de som reser ett varningens finger för den strålning som eleverna utsätts för i trådlösa nätverksmiljöer. Vad säger du till den som känner av sådan oro?
Jag brukar hänvisa till www.stralsakerhetsmyndigheten.se. I oktober förra året skrev de till exempel en artikel med rubriken
”Ofarligt med trådlösa datornätverk ur strålskyddsynpunkt”

Du har också ett finger med i spelet för att pedagogerna ska få utbildning på dataområdet. Är det samma upplägg för pedagoger i förskolan och skolan eller skräddarsys utbildningarna beroende på pedagogernas inriktning?
Utbildningsförvaltningen har tagit fram ett utbildningspaket för personalen inom skolan och ett annat för förskolans personal. Vår ambition är alltid att utgå ifrån det pedagogiska fokus som redan finns på enheterna och sätta in resurser för att stärka dessa ur ett IKT-perspektiv.

I egenskap av samordnare får du säkert en hel det frågor som har med datorer att göra. Vad kan sådana frågor vara?
Jag får många olika sorters frågor till exempel vad som är bäst – Pc eller Mac, dator eller läsplatta. Mina svar på sådana frågor är väl att val av devis avgörs beroende på vad man vill göra med den.

Apropå utbildning, hur ser din egen dataresa ut?
När jag läste till min kandidatexamen på Irland under 80-talet hade jag min första kontakt med datorer och lärde mig grunderna i programmeringsspråket Basic. På 90-talet arbetade jag inom vuxenutbildning och distansutbildning både som lärare och projektsamordnare. Jag har bland annat gått KTH:s ´Distansutbildning för lärare´ och andra datorrelaterade utbildningar som systemadministration, schemaläggning, databashantering och liknande och undervisat i olika datarelaterade ämnen som i Office, webdesign för att ta några exempel.

Är du en BYOD-typ * och i så fall vilken?
Jag det är jag nog, men jag använder olika deviser beroende på vad jag vill göra. En lärplatta är fantastiskt när jag ska konsumera information men i vissa fall är datorn överlägsen när jag ska producera. Förutsättningar ändras hela tiden, nu finns det ju hybrider. Avgörandet är nog tillgänglighet – vi lever i en spännande tid…

* BYOD står för Bring Your Own Device och refererar till företag som låter anställda använda sina personliga digitala verktyg i arbetet. En internationell trend på uppgång. Många menar att smart-phones starkast bidragit till spridning av BYOD.

Lena frågar Fredrik Holmlund: IT-killen med klös i fingrarna

 

Han har nått framgång som basist i rock- och metalbandet DESAIHA, något som i sin tur har gjort honom till rikskändis. Södertäljebandet hade sedan tidigare haft kontakt med en för svensk publik ganska okänd 17-årig musiker från Su
ndsvall men snudd på ikon som den personifierade mangalika YOHIO i Japan. Genombrottet kom med årets melodifestival då Fredrik Holmlund och gitarristen i bandet, Marcus Jonsson, tillfrågades om att backa upp YOHIO i segertippade låten Heartbreak Hotel. De kom till final men slutade på en andra plats och därefter har det rullat på med turnébussen runt om i landet.
För pedagoger i Tumbas är Fredrik mest eftertraktad som IT-support – lika hemmastadd med pc som Apples produkter. Han servar såväl pedagoger i grundskolan som i förskolan IRL men också i den virtuella världen. I den senare är det främst i bloggen appknapp.se där han lägger ut egetproducerat material i form av pedagogiskt utformade instruktionsfilmer så varenda kotte ska begripa hur man handskas med datorer.

Hur har du lärt dig allt om datorer och IT?
Intresse för teknik och att lära genom “trial and error”! Sedan barnsben har jag fått hitta lösningar på mina egna misstag och det har fört mig dit jag är idag. Som liten roade jag mig med att skruva isär elektronikprylar och sätta ihop dem igen i ökad svårighetsgrad till att bygga datorer och komponenter. Jag har växt med uppgiften eller kanske tvärtom och är väl en solklar så kallad digital native.

Du är en erkänt skicklig gitarrist/basist och spelar på proffsnivå, hur har du nått dit?
Oj, jag skulle kunna skriva en bok om hur jag tagit mig hit. Det har inte varit en lätt väg. Hårt jobb sedan tonårens början, ett brinnande intresse för musik och en hemsk perfektionism som pushat mig till nya höjder. Att sitta och öva på samma sak, timme efter timme i dagar kräver väl också en nypa galenskap? En sak är säker, vill man – så kan man!

v

Lena frågar Gunilla von Krusenstierna – chefen som leder

Gunilla Efter tjugo år som förskolechef i Huddinge lämnade Gunilla von Krusenstierna i mars i år uppdraget för att fortsätta på samma bana i grannkommunen. Idag är hon chef för förskolorna Ametisten och Opalen i södra Botkyrka. Vi ställde ett antal frågor till henne men Gunilla von Krusenstierna valde istället att med egna ord berätta om en mycket speciell dag i en del av stockholmskommunen Farsta  som kom att bli ett bestående minne och början på en lång karriär i vilken barnen varit och fortfarande är hennes ledstjärnor.

En solig höstdag i mitten av sjuttiotalet ringde telefonen klockan sex på morgonen. En vänlig röst frågade om jag kunde hoppa in som vikarie på ett daghem i Hökarängen. Jag skulle börja klockan halv åtta. Jag kastade mig iväg med en pirrande känsla i maggropen. Det var en ny värld jag klev in i. Jag hade aldrig satt min fot på ett daghem. Jag minns än idag känslan av att möta dessa små barn. Barn som behövde mig, barn som ville leka med mig, barn som ville höra sagor. Jag tyckte nog att de minsta var väldigt små, de var sex månader gamla och låg i sina barnvagnar. Där, denna tidiga morgon, valde jag mitt yrke även om jag inte visste det då.
Sedan dess har jag varit ledare för fritidshem och skolbarnsverksamhet, biträdande rektor och förskolechef.
Det är fortfarande barnen som är mitt stora engagemang. Barns fantastiska förmåga att lära, kommunicera och växa. Barns rättighet att vara barn är en fråga som vuxit i betydelse ju fler barn och familjer jag träffat, både i mitt yrke och under resor i tredje världen. FN:s barnkonvention är ett av vår tids viktigaste dokument. Den är också grunden för vårt arbete.

Mitt uppdrag som ledare är att skapa förutsättningar för pedagogerna att kunna arbeta enligt uppdraget. Att skapa förutsättningar är bland annat att formulera tydliga mål och tillsammans med pedagogerna hitta vägar dit. Jag tycker om fjällvandring. För att inte gå vilse i vildmarken behöver man ett mål och utstakade dagsetapper för att komma fram. Utan gott samarbete, karta och kompass går man i cirklar. För att orka behöver man stanna ibland, tända en eld, dricka sitt kaffe och titta på utsikten. Så kan man också tänka om ledarskap.

När jag inte arbetar umgås jag med min man och mina två vuxna barn. Ro för själen hittar jag i de svenska fjällen eller vid havet. Resor, böcker och hundpromenader ger mig ny energi.
Mycket har hänt sedan den där tidiga morgonen i Hökarängen, men jag har alltid varit glad över mitt yrkesval