Här lär katten Findus barnen mycket mer än bus

Böckerna om busiga katten Findus och den finurlige gubben Pettson roar både stora och små. Vid en avdelning i förskolan Gullvivan i norra Botkyrka har man med böckerna som underlag utarbetat ett språkutvecklande arbetssätt som också barnens föräldrar blivit delaktiga i.
När det var dags för utvärdering valde personalen att bjuda in föräldrarna till det närliggande biblioteket med start klocka fyra där barnen visade vad de lärt sig genom Findus och Pettsons berättelser. Därefter var det dags att äta den specialbakade Findustårtan. En helt nytt sätt att mötas på jämfört med ett traditionellt föräldramöte, dessutom – samtliga kom.
Förskolan ingår i det tvååriga läsprojektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser, som genomförts med medel från Kulturrådet. Varje förskola har utsett minst en läsgnista som ingår i ett nätverk knutet till det lokala biblioteket i vilket en barnbibliotekarie också ingår. I det här fallet Annette Nordman Alhusiani, som i regelbundna träffar ger tips på barnlitteratur i olika genrer, förslag på böcker för speciella teman och läser för barnen under bibliotekets sagostunder.

Parallellt har förskolan deltagit i ytterligare ett språk- och läsprojekt under Nina Suatans ledning också det i nära samarbete med barnbibliotekarien. Nina Suatan, som tidigare drev bokhandeln Bokspindeln, har låtit verksamheten leva vidare i olika projekt som det här.
– Att läsa böcker och arbeta med barnens språkutveckling kan med fördel ingå i varje projekt oavsett tema och genomsyrar förskolans verksamhet. Vi söker fakta och reflekterar tillsammans vilket bidrar till att utöka ordförrådet och ordförståelsen, menar Lovisa Jansson, en av förskolans förskollärare.
Läsgnistorna Evdoxhia Aramparnasli ( som varit med sedan projekt startade) och Sanna Sabo ingår i förskolans pedagogiska utvecklingsgrupp, PUG. Ett forum för diskussioner om allt som rör litteratur och där pedagogerna utväxlar tips och idéer på stimulerande läsmiljöer, drama och annat som sorteras in under literacyaktiviteter.
Detta har bland annat resulterat i ett avskilt rum med plats för fakta- och sagoböcker och en mysig läshörna.
– Ambitionen är att alla barn, fast i smågrupper, ska få ta del av högläsning varje dag. Vi lägger stor vikt vid förståelsen och utmanar med olika böcker beroende på gruppens språkkunskaper, förklarar Lovisa Jansson och får medhåll av läsgnistorna.
De har alla noterat ett ökat intresse för böcker och språk från såväl barn som föräldrar, varav ett stort antal med annat modersmål än svenska. Modersmålslärarna har också varit delaktiga och bidragit med sina kunskaper om språkinlärning.
Men, menar pedagogerna, den största behållningen är arbetssättet de utarbetat för att stärka barnens språk. Genom att inte rygga för svåra ord utan tvärtom upprepa och förklara dem med stöd av olika uttryck som drama och bilder, en framgångsmetod enligt aktuell forskning, har barnens ordförråd märkbart blivit större.

Ord i Findus och Pettsonboken som pedagogerna bedömt svåra (eller barnen inte förstått) har plockats ut och samlats i en ordlista som med olika medel förklarats tills alla förstått. Detta visade sig också vara till nytta och glädje för många föräldrar som på så sätt fick kunskap om ord som de tidigare inte känt till.
Homonyma ord är också något som både roat och fascinerat barnen. I en pärm samlas ord som låter lika men med olika betydelser beroende på sammanhanget. Så förklaras tänder i munnen med ett leende, medan en bild på någon som tänder en lampa visar den andra betydelsen, på samma sätt förklaras en springa vid ett otätt fönster med en bild på någon i färd med att springa.
Nina Suatans, Annette Nordman Alhusiani och Eeva Mäkälä, pedagogista vid förskolan har alla tagit sig till med att bokstavligt sätta guldkant på den fysiska miljön och hållit lågan hos pedagogernas brinnande.
Något som alla vill och är övertygade om ska så förbli.

 

Så här gör man på Gullvivan
Uppmärksammar barn på berättelsens klassiska uppbyggnad med början, mitt och slut som till exempel i sagan om Guldlock.
Barnens berättelser av egna upplevelser, bok de läst eller hittar på själva dokumenteras. Ett intressant tillvägagångssätt för att hur barnets språk och berättarteknik utvecklas.
Bokvalet görs genom att barn röstar fram en titel. Pedagogerna läser boken,  plockar ut svåra ord som samlas i en ordlista och enas om fördjupningar boken kan inspirera till.
Projektet inleds med en invigningsfest eller liknande aktivitet för föräldrar och barn.
Nu börjar arbetet med de svåra orden. Dagens eller veckans ord utses och illustreras med bilder, dramatiseras med kulisser och annan rekvisita,
och andra praktiska övningar under hela projekttiden.
Föräldrar och modersmålspedagoger involveras genom att orden översätts till barnens och föräldrarnas modersmål som kommuniceras i till exempel veckobrev.
Boksamtalen kan locka till funderingar kring bokens omslag och vad boken kan handla om.
Barnen får också producera egna böcker utifrån intresse. Pedagogen skriver ordagrant ner det barnet berättar till bilderna de skapat.

Karnevalsyra på Måsens familjefest

blåSolen gassade och syrenerna i full blom spred en ljuvlig sommardoft över hela förskolegården när det var dags för den årliga familjefesten på förskolan Måsen. En tradition som ingen är riktigt säker på för vilken gång i ordningen, men vackert väder har det varit så länge Jenny Hansson varit förskolechef. Ballonger i avdelningarnas olika färger konkurrerade med lika färgstarka och intressanta temaarbeten utställda för dagen att beskådas av familj, vänner men även av barn och föräldrar som tidigare tillhört förskolan. Inomhus rådde feststämning långt innan gästerna skulle dyka upp, där barn och personal hjälptes åt med förberedelserna in i det sista.
Så blev det äntligen dags att öppna festligheterna. Prick halv fyra kom barnen iförda fantasifulla huvudbonader, Pinoöron  och nyckelpigedräkter traskande i klungor och ställde upp sig inför en mäktig publik. Två pedagoger fungerade som dirigenter och hjälpte megakören att hålla takten i tre samstämmiga sommarvisor inför stolta och rörda föräldrar innan minglet tog vid. Några slog sig ner i gräset med medhavd picknick-korg, medan andra snabbt bildade kö till grillade mackor, popcornskeppet och lotteriståndet.
– Familjefesten är ett fantastiskt sätt att samla alla och samtidigt visa vad barnen gör i förskolan. Familjerna går man ur huse, alla vill vara med, säger Jenny Hansson där hon står och betraktar festligheterna lite på avstånd.
– Det här är personalens och barnens dag och det klarar de med den äran, förklarar en glad och stolt chef.

Text & foto: Lena Lindström orange  toast           blå familjefest_plakat maskbok lotteri välkommen

Smart skärmlås ska få barn att läsa mer

LÄS UPP
Foto: Julius Tuvenvall

Berättarministeriet har tagit fram ett digitalt verktyg för föräldrar och lärare somska motivera barn att läsa mer. Appen Läs upp är ett skärmlås som låser surfplattor. För att låsa upp måste barnen läsa ett kapitel ur populära barnböcker.

Allt fler barn blir sämre på att läsa och skriva. En av åtta ungdomar i sjätte klass klarar inte den skriftliga delen i nationella proven.* En av flera orsaker till detta är att färre väljer att läsa böcker på fritiden. Många tillbringar hellre tid framför digitala skärmar. 84 procent av alla barn mellan 6 och 10 år sitter minst en gång om dagen framför en skärm.**

Appen är ett skärmlås för surfplattor som ersätter skärmkoden med läsning. För att barn ska komma in i surfplattans operativsystem måste de först läsa ett kapitel ur en bok i appen och sedan svara på en enkel läsförståelsefråga. Precis som ett datorspel bygger Läs upp på direkta belöningssystem där man samlar på sig poäng och medaljer efter utlästa kapitel.

– Det är inte skärmtiden i sig som är problemet, det är vad barnen gör framför skärmen. Vi har tagit fram Läs upp därför att föräldrar och lärare behöver digitala verktyg för att motivera och främja barns inlärning och kreativitet. Vi hoppas att Läs upp kan vara till hjälp idag och även inspirera till framtida innovationer, säger Dilsa Demirbag-Sten, verksamhetsansvarig på Berättarministeriet, i ett pressmeddelande.
Appen är framtagen av reklambyrån King (som skapat pusselspelet Candy Crush med närmare 100 miljoner spelare om dagen / Appknapp red kommentar) som ett ideellt initiativ i samarbete med några av Sveriges största bokförlag och innehåller både nya och klassiska boktitlar från Bonnier Carlsen, Natur & Kultur och Egmont Publishing. I urvalet av böcker finns bland andra LasseMajas Detektivbyrå, Tsatsiki och Galna gatan.
Läs upp är gratis och finns tillgänglig för Android att ladda ner på Google Play.
Berättarministeriet är en ideell stiftelse som med hjälp av volontärer driver skrivarverkstäder för barn och unga mellan 8 och 18 år i områden med hög arbetslöshet. Syftet med verksamheten är att på ett lustfyllt och kreativt sätt inspirera barn och unga att erövra det skrivna ordet. Berättarministeriet är en icke-vinstdrivande, partipolitiskt och religiöst obunden stiftelse som drivs i samverkan mellan den privata, offentliga och ideella sektorn.
www.berattarministeriet.se
*Resultat av nationella proven 2015, källa Skolverket.
**Digitala Livet och Inizios undersökning “Svenska föräldrar om skärmarna” 2015.

Här dansar barnen med Binta, handlar med Malla och meckar med Mulle

Förskolan Pärlan i Östertälje låter  barnen göra  författardebut tidigt, faktiskt redan när de börjar.
– Det faller sig  helt naturligt eftersom  bilder på sig själv och familjens medlemmar är det som ligger det lilla barnet närmast. Boken får ett igenkänningsvärde och hänger som ett slags trygghetsankare väl synligt på avdelningen, förklarar förskollärare Ninni Lindqvist i en mysig liten sagohörna.
bokBöcker har överhuvudtaget en framträdande plats, det gäller hela förskolan.
– De allra yngsta barnen stiftar tidigt kontakt med boken Alla får vara med som med modersmålslärarnas hjälp översatts till samtliga barns modersmål, texter som klistras in på varje sida. På den här avdelningen tals sju språk så på vissa sidor kan det bli långa pappersremsor. Alla barn får låna med sig boken hem och föräldrarna uppmuntras att läsa på sitt modersmål för barnen hemma och att skriva en recension, fortsätter hon.
Med tillstånd från författaren Eva Susso har man skannat bilderna i en av serien Binta dansar och plastat in dem. Bilderna är uppsatta på väggen i kronologisk ordning och i  läsvänlig höjd för att barnen ska kunna följa med i sagan, men också för att med bilderna som stöd göra sin egen tolkning, berätta ” sin egen” saga.

syltburkarstjärnhimmelTaramtaram, taram, taram, tjo hopp och hej i böckerna väcker barnens glädje, det inspirerar  till dans, lek och att stampa takten. På trummor hade Ninni Lindqvist föreställt sig men funderade på hur hon skulle få ihop en trumma till var och en. Lösningen kom när en förälder undrade om förskolan hade någon nytta av tomma plasthinkar från ett storkök.
Barnen fick själva göra en personlig dekor genom att klistra på silkespapper i olika färger, men när trumman var färdig visade barnen prov på hinkens många användningsområden utöver instrumentets. Den blev en hatt, en pall, något att stapla med eller lägga prylar i.
– Plasthinken tänkt som en trumma är nog en av de bättre saker som introducerats på småbarnsavdelningen. Och helt gratis, skrattar Ninni Lindqvist och fortsätter till nästa avdelning.

 

bilbanahjulnav bilenHär rumsterar barn två till tre år som just jobbar med temat bilen och den uppfinnarkluriga figuren Mulle Meck i böckerna av författaren George Johansson och illustratören Jens Ahlbom.
– Föräldrarna gör dockor till sina barn under inskolningen, vi gör garnstommen. Jag-dockan som symboliserar barnet, blir huvudfigur i den berättelse (om något spännande eller roligt som barnet upplevt) som barn och föräldrar skapar och en pedagog ritar ner. Sagan berättas också med konkret material som förvaras i en sagolåda. Varje barn på avdelningen har en egen sagolåda. Denna saga har kopplats till Mulle Meck-temat eftersom barnens berättelser ofta handlar om att de åkt bil, flyg, buss eller annat fordon, förklarar hon vidare.

 

pantamerabankomatNär vi kommer till tre- och fyraåringarna kliver vi in på Tempo, affären som saluför det mesta. Här är temat knutet till boken Malla Handlar av Eva Eriksson.
– Projektet ska vara lekbart, det vill säga i miljöer och företeelser som barnen känner igen och som de själva skapar, det gäller för varje tema, säger Ninni Lindqvist och ger exempel:

ögon ekerlampa2Hos fyra och femåringarna läser och leker man sagor. Barnen uppmuntras att rita det som leks till exempel doktor – skelett, optiker – glasögon. Barnens berättande om bilderna är viktigt och det visar sig att barnen har mycket att berätta om bilderna och leken. De förändrar också sin berättelse med tiden. Det sätter fart på fantasin.

Barnen skapar också egna böcker till lek-biblioteket. De har förstås också tillverkat lånekort för att hålla reda på vem som lånat vad.Föräldrar är välkomna att låna bokkassen med tre utvalda böcker i biblioteket som  finns i grannförskolan Rubinen. Lånekorten, som barnen tillverkat,  visar vilka som har bokkassen hemma. låneväskaböckerbokrecensionerbiblioteketBarnen gör inga egna böcker på Rubinen, däremot ritar barnen teckningar hemma om böckerna som de sedan samtalar om på förskolan. Biblioteket sköts inte i nuläget av barnen men meningen är att de ska bli mer involverade framöver.
Med boken hem följer ett frågeformulär, och i samma påse penna och papper. Avsikten är att barn och föräldrar läser och reflekterar över boken tillsammans. Kommentarerna sätts upp väggen som stöd när barnen återberättar handlingen i boken de lånat.
Text & foto: Lena Lindström

Lunds förskolebibliotek – smart idé som sprider sig

image001 Biblioteken i Lund konstaterade också en tillbakagång i antal besök från förskolan och bestämde sig för en ny modell. Kom inte förskolorna till biblioteken skulle biblioteken kunna komma till förskolan.
Förskolebiblioteken är resultatet av ett samarbete mellan folkbiblioteken och skolförvaltningarna i Lunds kommun. Första biblioteket invigdes  2011 och har sedan dess ökat till dagens  femtontal. Projeketet förskolebibliotek marknadsförs under  vinjetten som avspeglar dess syfte: Lund – smartare, närmare och mer tillgängligt. Det vill säga , förskolebiblioteken  finns i barnens omedelbara närhet och är tillgängligt när som helst i den dagliga verksamheten.

Inför starten bildas en styrgrupp där företrädare för de båda förvaltningarna och förskolebibliotekens samordnare ingår. Att få med de hösta cheferna redan på planeringsstadiet har varit en medveten önskan.
När det är dags att bygga upp biblioteket ansvarar en bibliotekarie och förskolans pedagoger för detta tillsammans. Förskolan bidrar genom en upplåta en lämplig yta, ett separat rum eller en hörna av ett större inredd för att inspirera och väcka läslust, helt i linje med läroplanen. Folkbiblioteken skjuter till sex tusen kronor som en grundplåt  för inköp av böcker och lånar därutöver ut böcker för att fylla hyllorna. Därefter kompletteras och förnyas bokförrådet med ytterligare lån.
image003” Det är viktigt att det ser mycket ut”, förklarade Jenny Stockfors, samordnare för förskolebiblioteken i Lund, när hon presenterade lundamodellen under minikonferensen med temat läsning i förskolan i Södertälje nyligen.
Bibliotekarien sätter också samman bokpåsar utifrån förskolan profil som hängs väl synliga i förskolans entréer för hemlån. Däremot lånas inga böcker hem från förskolebiblioteket.
Förskolorna utser två läsombud, en för yngre och en för äldre barn,  som tillsammans med barnbibliotekarier  ingår i ett nätverk som träffas två gånger varje termin för gemensamma föreläsningar och work-shops.
Genom drop-in och liknande aktiviteter har man också lyckats locka föräldrar till biblioteket vilket också varit en ambition.
Förskolebiblioteken i Lund har slagit så väl ut att grannkommunerna Malmö och Helsingborg tagit efter.

Lena Lindström

Många reaktioner och tankar efter teaterföreställning om Aladdin

teckning_alladin_6teckning_alladin_5teckning_alladin_2teckning_alladin_1Vi har fått fler reaktioner från barn på förskolan Opalen som såg föreställningen Aladdin och den magiska lampan. Någon tyckte Aladdins dans var rolig och tokig. Anden i ringen fick också ros för sin ”jätteroliga dans”. En annan menade att trollkarlen var dum och elak eftersom han ville ta diamanterna från Aladdin. Han ville dessutom ha oljelampan för att han visste att det fanns en ande i den.  Ett barn konstaterade att Aladdin fick ringen av trollkarlen som i själva verket var hans morbror och ytterligare en att Aladdin ville komma ut ur grottan och hem till sin mamma som var hemma och väntade på honom. Sedan blev Aladdin kär i prinsessan och det slutade med att de gifte sig.

DSCN1957Vad hade då barnen önskat sig om de hade fått tag i Aladdins magiska oljelampa?

– Att min syster börjar på min avdelning.

– En klocka.

– Jag vill också ha en klocka. En snabb klocka!

Tid är något som alltid fascinerat människan. Nu fick vi ytterligare en aspekt att reflektera över.

Lena Lindström

Illustrationer: barn på förskolan Opalen

 

 

 

Musiklärare i Botkyrka prisad punkare – grattis!

Trevor Dolan vinnare 2016_2
I år fick samtliga finalister första pris och Trevor Dolans stipendium. Fr v Michael Andersson, Botkyrka, Johan Eriksson, Sollentuna och representant för Janna Schéele, Östersund.

Priset till årets punkare i skolvärlden delades ut vid Sett-mässan i Kista.  Juryn kunde i år inte bestämma vem av finalisterna som för utmärkelsen skulle tilldelas Trevor Dolans stipendium och enades därför att utse alla tre.

En av dem är musikläraren Michael  Andersson vid Falkbergsskolan i Botkyrka, som enligt juryns motivering är den som ” Med en orubbad övertygelse om varje elevs förmåga att lära och lärarens avgörande inverkan på en elevs nutid och framtid.”
Priset delar han med Janna Schéele, utvecklingsledare i Östersund och förstelärare Johan Eriksson, Sollentuna.
Irländaren Trevor Dolan kom till Sverige som ung student med en gitarr på ryggen. Han började plugga men hade inga som helst planer att ägna studier som skulle leda till skolvärlden. Men det var vad som hände. Trevor Dolan blev forskare på området som på ett rättframt sätt levererade sina forskningsresultat varav mycket gick stick i stäv med gällande metoder. Av många hyllad men från andra också ifrågasatt och betraktad som en skolvärldens punkare.
Årets prisutdelare, Lisa Heino, inledde med att berätta att hon hörde till dem som fann hans skolforskning innovativ, utmanande och källa till intressanta diskussioner.  Men också om deras djupa vänskap. Trevor Dolans var en glad och rolig människa men han hade också en mörk sida som ingen av hans närmaste lyckades tränga igenom. Han tog sitt liv 2013.
Året därpå beslutade Fredrik Svensson, grundare till SETT, och Lisa Heino och att bilda Trevor Dolan foundation, där hon är ordförande. Grundplåt till stipendiet som delas ut till personer som arbetar i Dolans anda. Någon som vågar gå mot strömmen och inte heller räds att ifrågasätta etablissemanget. En punkare.

Text: Lena Lindström

Foto: Therés Stephansdotter Björk

 

 

 

 

Kriterier för Trevor Dolans stipendium
Civilkurage och mod att varje dag ta ställning för varje enskilt barn/elev, trots omgivningens tyckanden och tryck.
En orubbad övertygelse om varje elevs förmåga att lära och skolans avgörande inverkan på en elevs nutid och framtid.
Ett passionerat och hängivet ledarskap med en osviklig pedagogisk markör riktad mot undervisning och lärande.
Ett ledarskap där det didaktiska lärandet står på tvärvetenskaplig grund.
Humor, värme och kärlek till sitt uppdrag, sina medarbetare och elever.
Modet att ta debatt.
Är punk i skolvärlden.

Aladdin och prinsessan uppskattade figurer

aladdin_3 I det pågående projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser ingår drama som en väsentlig grundpelare. Pedagogerna, eller läsgnistor som projektets nyckelpersoner kallas, har fått en grundkurs i sceniskt gestaltning och berättande som de nu praktiserar tillsammans med barnen i förskolorna. Men i föreställningen, Aladdin och den magiska lampan, som spelades för full salong i Hallunda Folkets hus förra veckan var det skådespelarparet Mia Poppe (dramakursens ledare) som tillsammans med Niclas Strand axlade flera roller var.

Publiken var genast med på noterna när Aladdin stämde an på gitarren och klämde i med en visa genom att klappa i takt och sjunga med i refrängen. Till första föreställningen fanns även de allra yngsta med medan andra sittningens publik utgjordes av fyra- och femåringar som teaterstycket i första hand riktar sig. Att de allra yngsta fanns med var ett dråpligt misstag eftersom Aladdin förväxlats med sånger av och spel med Lennart Hellsings välkända figurer som – om planerna går i lås – kommer senare under hösten.

De lokala biblioteken spelar en avgörande roll i projektet. Där nätverkar läsgnistor från förskolorna och håller sig genom barnbibliotekarien uppdaterade på ny litteratur, några förskolor har förlagt föräldramöten till biblioteket med mangrann uppslutning och barnen gör sina regelbundna besök för att lyssna på sagor och låna böcker.

Inom ramen för projektet men ännu knappt på planeringsstadiet finns en idé att till hösten genomföra ett tema med Lennart Hellsing som skrivit mer än hundra barnböcker och översatt nästan lika många från engelskan. Även här hoppas läsgnistorna på draghjälp från biblioteken som, utöver kunskap på bokfronten, är lämplig arena för besök av barnens anhöriga. För naturligtvis vill vi se barnens tolkningar av Krakel Spektakel, Kusin Vitamin, Bagar Bengtsson och alla de andra kära figurerna.

Aladdin
” Två barn ritade bussen som vi hyrt för att åka dit med, ett annat barn ritade Aladdin, prinsessan och deras slott. Barnen tyckte att teatern var rolig och lite tokig. De tyckte om att Aladdin spelade gitarr och att de fick vara med och klappa i takt till musiken. Ett barn gillade extra mycket Aladdins fina röda byxor med stjärnor på. ”

Så här tolkade några barn från förskolan Opalen i Tumba föreställningen om aladdin_prinsessanAladdin och den magiska lampan.

Vi hälsar och tackar för det!

Lena Lindström

Kreativa miljöer stimulerar alla sinnen och utvecklar språket

ljusatelje
Varierande ljuspunkter, stationer för olika aktiviteter och stort utbud av material på hyllor i barnhöjd. En stor klump lera står alltid framme!

Förskolan Aspen ligger högt uppe på ett berg i ett vackert skogsområde med intilliggande bebyggelse i Botkyrkas norra del. En stimulerande miljö för utomhusaktiviteter. När Soledad Quiroz Sanz började som pedagogista för drygt två år sedan var det däremot mer att önska vad gäller aktivitetsutbudet inomhus. Uppdraget blev starten på en förändringsprocess i en förskola som vid tidpunkten mer följde mönster efter 80-talets traditionella barnomsorg.

Men det var först ett år senare när Soledad Quiroz Sanz blev erbjuden att leda förskolan som den genomgripande förändringsprocessen mot ett lärandefokus tog vid. Idag är Aspen ett talande och synbart bevis på att det går att förändra innehållet i förskolan även med relativt små medel och på kort tid.
Soledad Quiroz Sanz är född och uppvuxen i Chile där hon utbildade sig i pedagogik vid universitetet i Santiago under fem år innan hon kom till Sverige. Vad hjälper en gedigen i examen inom ett område där kommunikation på landets språk är en förutsättning att utöva yrket?
Soledad Quiroz Sanz fick ändå jobb på en av Södermalms trendiga och Reggio Emiliainspirerade förskolor  – som städerska. Men allteftersom kunskaperna i svenska språket tilltog fick hon utökade arbetsuppgifter och gled gradvis in i verksamheten.
– I takt med att jag lärde mig språket och kunde uttrycka mig kom min utbildning och erfarenhet till ytan.

Estetik ska inte underskattas, det är också ett språk, menar Soledad Quinoz Sanz, förskolechef.
Estetik ska inte underskattas, det är också ett språk, menar Soledad Quinoz Sanz, förskolechef.

picasso2

En dag blev hon erbjuden plats i en treårig Reggio Emilia-inspirerad förskollärarutbildning som kördes på försök vid lärarhögskolan.
– Den var enormt lärorik och avgörande för mitt fortsatta arbete i förskolan.
Innan Soledad Quiroz Sanz guidar runt visar hon bilder hon själv tagit på olika innemiljöer och som utgjorde själva startskottet i förskolans förändringsarbete.
– När de visades vid ett arbetsplatsmöte blev de en ögonöppnare, berättar Soledad Quiroz Sanz och bläddrar i det digitala fotoalbumet. Entréer tapetserade med påminnelser, upprop, budskap om vartannat och utan struktur. Material avsedda för barnen på hyllor placerade i vuxenhöjd, genomgående skarpa lysrör och över lag helt ogenomtänkta och tråkigt inredda rum med möbler som inte var anpassade för barn.
– Bilderna väckte reaktioner och frågan – var det verkligen dessa miljöer vi erbjöd barnen och själva vistades i?
Vid en rundvadring är det svårt att föreställa sig förvandlingen på så kort tid. Lysrören är släckta, ofta täckta med skira draperade tyger som ger rummet ett mjukt inbäddat intryck. I stället finns varierande ljuskällor beroende på syftet i rummens olika microstationer. Svagt lysande ljusgirlanger i berättarhörnan, riktade spots vid

En ganska klassisk entré som förskolan nu övergivit. Foto: Aspen
En ganska klassisk entré som förskolan Aspen nu övergivit Foto:Aspen

stafflier och teaterscener och taklampor med behagligt sken över barnanpassade bord. Överallt strömmar vilsam musik på behaglig ljudnivå som av barnens samtalsnivå att döma har en dämpande effekt. Här bildar kontrasten mellan kreativitet och struktur, livfullhet och lugn harmoni i samklang.
– Estetiken är också ett språk, menar Soledad Quiroz Sanz och stannar vid en tydligt picassoinspirerad målning som en treåring håller på med. Ovanför hänger tre bilder av konstnären.

Skira draperade tyger i taket skapar en inbäddad mysig atmosfär när det är samling.
Skira draperade tyger i taket skapar en inbäddad mysig atmosfär när det är samling.

– Att lära sig att måla är också ett sätt att lära känna sig själv. Det här är början på ett självporträtt men vi lämnar inte barnet med ett papper, penna och målarfärger utan samtalar och ställer frågor. Var är din mun, dina ögon och så vidare. Det är utvecklande på flera plan.

Så här ser entrén ut idag.
Så här ser entrén ut idag.

Väggdekorationerna här som på övriga avdelningar och i korridorerna är få och sparsmakade samtidigt ska de stimulera barnets öga och inspirera till samtal. Generara upplevelser.

Frågan hur barn blir kreativa faller sig naturlig.
– Genom att vistas i skiftande miljöer där barnet får prova ett brett register av skilda material, väcks nyfikenheten inför olika utmaningar i skapandet. Här på bordet i en ateljé finns en stor klump lera framme varje dag. När den börjar torka fuktar vi den, men det är viktigt att vi hela tiden erbjuder en arsenal av olika material. Motsatsen skulle kunna vara att ge barnet en mall och möjlighet att färglägga genom att välja mellan tre färger, säger Soledad Quiroz Sanz med ett skratt.
– Vad har du lärt dig om hur barn lär ett språk? Jo genom att förhandla. Då måste vi förstås hitta dessa situationer. Vi behöver inte gå längre än till matbordet, en naturlig plats för samtal.
Aspen har renodlade åldersindelningar. I ettårsgruppen är det endast åtta barn.
– Spammet är tillräckligt stort i samma åldersgrupp, förklarar Soledad Quiroz Sanz men understryker  att barnen naturligtvis träffas över åldersgränserna när det är fest. Och det ska det vara ofta tycker hon. Clownens dag är bara en av många uppskattade festtillfällen på Aspen.

Här finns det många anledningar till att ställa till med fest.
Här finns det många anledningar till att ställa till med fest.

Reflektionstid är ett annat prioriterat område. Pedagogiska utvecklingsgruppen, PUG, är sammansatt av en representant från varje avdelning och träffas varje fredag. Där diskuteras miljöer, leksaker, genusfrågor, likabehandling, literacy, med andra ord allt som rör och berör i verksamheten.
– Från att tidigare varit en förskola sammansatt av ”öar”, har helhetssynen lett till en röd tråd som löper genom hela byggnaden. Att personalen roterar har också bidragit till att dörrarna öppnats och större tolerans skapats.
– Tidigare reagerade vi med att fråga barn i korridoren vart de var på väg och uppmanade dem att genast gå tillbaka till sin avdelning. Nu frågar vi ”Vart ska du gå?”
Föräldrarnas glädjerespons har heller inte låtit vänta på sig.
– Vi har många olika språkgrupper och föräldrarna är mycket engagerade. Det viktigaste för mig är att alla känner sig välkomna till en vänlig förskola, avslutar Soledad Quiroz Sanz.

Text & foto: Lena Lindström

Här planterar de träd med kunskapens frukter

sagoteket2
Sagoteket – inrymt under en trapp – har blivit förskolans efterlängtade oas.

Förskolan Nyängsgården i Tullinge ingår som en av fyra förskolor i projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser. Två huskroppar varav den ena färdigställd för fyrtiosju år sedan och den senare 2012 har nu länkats samman till en. Den äldre delen har fått ett rejält lyft och smälter väl in med den nyare. Intill huvudentrén ligger en ljus och luftig  restaurang som på barnens inrådan nu har en bildstödd matsedel. 

Det kommunala biblioteket ligger bara några minuters promenad bort och erbjuder ett stort antal olika aktiviteter riktade till barn i förskoleåldrar och annan service som kommer förskolorna till del. Men det finns också ett välförsett bibliotek på hemmaplan som förskolechefen Lotta Gustavsson stolt visar upp.

personalen2
Förskolechefen Lotta Gustavsson längst t h tillsammans med Jennie Olsson, barnskötare tv och Edith Quisbert, förskollärare i mitten.

När systemet med förstelärare infördes i kommunens förskolor under en provperiod på två år nappade Lotta Gustavsson direkt. En av de fem, Magdalena Lindén (som också driver nätverket med biblioteket och Tullinge läsgnistor) har haft en del av sin tjänst förlagd till Nyängsgården.
– Självklart har detta satt sina positiva avtryck. När någon utifrån ser verksamheten med nya infallsvinkar hjälper det oss att se på oss själva på ett nytt sätt. Det är lätt att bli hemmablind, menar Lotta Gustavsson.
Ett lättillgängligt och brett utbud av aktiviteter som syftar till att stimulera barnens  språkutveckling i alla åldrar har fått en påfallande central roll i förskolans verksamhet.
– Literacyaktiviteter är inget nytt men vi har blivit medvetna om att vi erbjuder dem och mer uppmärksamma på effekterna, förklarar hon och visar in till ett- och tvååringarnas hemvist. Här som på övriga avdelningar har material som tidigare förvarades i vuxenhöjd flyttats ner till nivåer anpassade till barnen.

samling
Barnen älskar den magiska sekretären.

Jennie Olsson, barnskötare på avdelningen, demonstrerar hur en samling kan gå till.

Literacyträdet kan se ut på flera sätt. Så här...
Literacyträdet kan se ut på flera sätt. Så här…

– Här är det barnen som håller i samlingarna efter en given rutin. De delar ut brickor försedda med barnens namn och räknar hur många som är med. Kanske inte alla ännu men de flesta känner igen ljud och kan koppla dem till bokstäver. De lär sig otroligt fort, säger hon och fortsätter:
– Samma sak gäller

...eller så här!
…eller så här!

när de ska berätta en saga med stöd av figurer, eller när de tar fram den magiska sekretären i miniformat. I den här åldern vill de helst att innehållet ska förbli detsamma, det vittnar protesterna om när vi ibland byter ut rekvisitan.
Men hur får man så små barn att inte slita ner allt som finns i lätt nåbar höjd?
– Barnen plockar ner, vi säger nej och sätter upp igen. Det gäller böcker och annat material också. Sidor rivs ur och saker kastas i golvet. Om och om igen, men efter några veckor har de lärt sig . Det är en process som med det mesta vi lär oss, förklarar Edith Quisbert, förskollärare som bara arbetat här några veckor men som har bred erfarenhet av språkutvecklande arbetssätt för barn med olika modersmål.

elisabeth
Här finns kreativa installationer med skilda teman, somliga efter inspirerande skaparbesök i Tumba konsthall.

Lotta Gustavsson lotsar vidare genom byggnadens olika avdelningar som sånär som på Hattstugan alla bär namn efter Astrid Lindgrens välkända miljöer, Körsbärsdalen,  Bråkmakargatan och Lönneberga , för att namnge några av de totalt åtta avdelningarna.
Utsmyckningen i de mellanliggande korridorerna står barnen själva för. Här finns kreativa installationer med skilda teman, somliga efter inspirerande skaparbesök  i Tumba konsthall.

Men varken miljöer eller arbetssätt har förändrats genom ett trollslag. Lotta Gustavsson såg brister i verksamheten och ville göra något åt dem. Besök i en förskola som kommit längre i ett språkutvecklande arbetssätt med litteratur som en helintegrerad del i den dagliga verksamheten gav inspiration till ett Sagotek.
– Någon given lokal fanns inte här, men när vi sökt igenom varje skrymsle fann vi ett helt outnyttjat utrymme under en trapp. Samtliga fick i uppgift att fylla en box med en bok och tillhörande rekvisita för den som vill dramatisera bokens innehåll. Detta har också bidragit till att personalen känner sig delaktig vilket förstås är a och o i en förändringsprocess.
Förskolans läsgnista, Christin Kinnander, brinner för uppgiften. Hennes engagemang  för drama har haft en smittande inverkan på kollegerna som nu också gärna dramatiserar sagor och berättelser inför en ung och hängiven publik.
– Drama väcker indirekt barnens intresse för litteratur. Både före och efter föreställningen ger berättelsen tillfälle till samtal om olika företeelser där barnen känner igen sig och blir engagerade i.

Text och foto: Lena Lindström