Läsprojekt har väckt barnens lust för drama – de spelar roll som pedagog när de kommer hem

lucine2
Lucine Dono läser ofta för barnen – med inlevelse och engagemang

Lucine Dono har varit läsgnista på förskolan Diamanten i Tumba sedan projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser drog igång. Nu har snart projekttiden löpt ut och frågan är vad som hänt på läsfronten under de två senaste åren.
När projektet inleddes utsågs hon till förskolans läsgnista. Rollen innebär att ingå i ett nätverk kopplat till biblioteket där barnbibliotekarien ger tips på barnbokstitlar och att sprida information vidare till kolleger.

För att levandegöra högläsningen men också våga sig på att förmedla berättelser och sagor med andra uttrycksmedel fick läsgnistorna inledningsvis möjlighet att under en skådespelares ledning prova på sceniskt berättande och drama. Men som ensam läsgnista vid en enhet kan det vara svårt att axla rollen helt på egen hand. Om läsgnistan slutar riskeras nyetablerade rutiner att rinna ut i sanden innan de hunnit sätta sig och blivit en väsentlig del i förskolans dagliga verksamhet. Lucine Dono har tur. Nu finns en läsgnista på varje avdelning och förskolans pedagogiska utvecklare är också en i gänget där sammanlagt sju ingår.
Skiljer sig din avdelning från övriga när det gäller högläsning och berättande?
– Nej högläsning genomsyrar hela förskolan, men vi har nog mer drama eftersom jag känner mig hemma med den uttrycksformen.
Vilka förändringar har skett sedan du blev läsgnista?
– Vi läser regelbundet och på bestämda tider, under samlingen före lunch, i samband med att barnen äter mellanmål och i mindre grupper under dagen. Dramakursen med Mia Poppe blev en förlösande upplevelse som gjort att jag vågar ta ut svängarna mer än tidigare. Hade fler kolleger fått chans att prova på tror jag det skulle gagna hela verksamheten. Att läsa är viktigt men hur man läser och att vara väl förberedd ska inte underskattas. Förmåga till inlevelse, medvetenheten om kroppsspråkets och röstlägets betydelse väger tungt när man ska fånga barnens intresse. Kontakten med biblioteket har haft flera positiva effekter, inte minst bibliotekariens boktips som gjort att jag fått upp ögonen för fler författare och testat titlar som jag annars troligen inte skulle ha gjort. Dessutom har nätverken och möten med kollegerna där varit inspirerande, vi tar del av varandras idéer och erfarenheter.
Läsgnistorna träffas var fjärde vecka i förskolans pedagogiska utvecklingsgrupp, PUG, då de redogör för läsaktiviteter på respektive avdelning och planerar nya. En utmärkt inspirationskälla, enligt Lucine Dono och viktig för att hålla läsningen aktuell och att utvecklas.
Vem väljer bok?
– När vi förbereder ett tema tar vi gärna hjälp från barnbibliotekarien som är uppdaterad och kan lotsa oss i bokdjungeln. Oftast lånar vi en mängd böcker som barnen turas om att välja mellan. Andra gånger väljer jag, just nu läser vi ”Krakel Spektakel köper en klubba” som är tydlig, enkelt att följa med i och mycket uppskattad. Ibland får barnen välja helt fritt och då är det oftast det egna intresset som styr. Gärna en bok som hon eller han hört tidigare, de flesta gillar att höra samma saga eller berättelse om och om igen.
I vilka miljöer läser ni?
– Mysfaktorn har utan tvekan betydelse, när den är hög har barnen lättare för att skärma av och lyssna aktivt. Vi har inrättat ett sagorum med en avskild läshörna men vi läser också i skogen och på andra platser både inne och ute. Miljön är viktig för att skapa stämning men det viktigaste är att det är rofyllt. Beroende på ålderssammansättningen spelar också barnantalet och i vissa fall bokvalet roll. Ju äldre barn desto fler kan lyssna samtidigt. Sju-åtta barn brukar vara ett lämpligt antal men när jag läste Krakel Spektakel senast var det dubbelt så många.
Hur läser du?
– Ibland läser jag utan att visa bilderna i boken, det ger barnen möjlighet att själva skapa sig inre bilder av vad de hör. Jag dramatiserar gärna sagor och berättelser när det passar – det är uppskattat.
På vilket sätt har du som läsgnista påverkat barnens intresse för högläsning, fritt berättande och drama?
– Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning min roll spelat in, men barnen tycker om att lyssna och läsa böcker som de skapat själva. De tecknar eller målar och ber mig skriva ner vad de illustrerat. Barnen gillar också att dramatisera berättelser efter en lässtund, framför allt klassiska sagor. På samma sätt har föräldrarna noterat att barnen ”leker” pedagoger hemma. Vi utnyttjar också digital teknik och spelar in när barnen dramatiserar, att se sig själva agera på duken tycker de om. Det händer också att avdelningarna bjuder in varandra till liveföreställninger. Då är det liv i luckan!

Text&Foto: Lena Lindström

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Smart skärmlås ska få barn att läsa mer

LÄS UPP
Foto: Julius Tuvenvall

Berättarministeriet har tagit fram ett digitalt verktyg för föräldrar och lärare somska motivera barn att läsa mer. Appen Läs upp är ett skärmlås som låser surfplattor. För att låsa upp måste barnen läsa ett kapitel ur populära barnböcker.

Allt fler barn blir sämre på att läsa och skriva. En av åtta ungdomar i sjätte klass klarar inte den skriftliga delen i nationella proven.* En av flera orsaker till detta är att färre väljer att läsa böcker på fritiden. Många tillbringar hellre tid framför digitala skärmar. 84 procent av alla barn mellan 6 och 10 år sitter minst en gång om dagen framför en skärm.**

Appen är ett skärmlås för surfplattor som ersätter skärmkoden med läsning. För att barn ska komma in i surfplattans operativsystem måste de först läsa ett kapitel ur en bok i appen och sedan svara på en enkel läsförståelsefråga. Precis som ett datorspel bygger Läs upp på direkta belöningssystem där man samlar på sig poäng och medaljer efter utlästa kapitel.

– Det är inte skärmtiden i sig som är problemet, det är vad barnen gör framför skärmen. Vi har tagit fram Läs upp därför att föräldrar och lärare behöver digitala verktyg för att motivera och främja barns inlärning och kreativitet. Vi hoppas att Läs upp kan vara till hjälp idag och även inspirera till framtida innovationer, säger Dilsa Demirbag-Sten, verksamhetsansvarig på Berättarministeriet, i ett pressmeddelande.
Appen är framtagen av reklambyrån King (som skapat pusselspelet Candy Crush med närmare 100 miljoner spelare om dagen / Appknapp red kommentar) som ett ideellt initiativ i samarbete med några av Sveriges största bokförlag och innehåller både nya och klassiska boktitlar från Bonnier Carlsen, Natur & Kultur och Egmont Publishing. I urvalet av böcker finns bland andra LasseMajas Detektivbyrå, Tsatsiki och Galna gatan.
Läs upp är gratis och finns tillgänglig för Android att ladda ner på Google Play.
Berättarministeriet är en ideell stiftelse som med hjälp av volontärer driver skrivarverkstäder för barn och unga mellan 8 och 18 år i områden med hög arbetslöshet. Syftet med verksamheten är att på ett lustfyllt och kreativt sätt inspirera barn och unga att erövra det skrivna ordet. Berättarministeriet är en icke-vinstdrivande, partipolitiskt och religiöst obunden stiftelse som drivs i samverkan mellan den privata, offentliga och ideella sektorn.
www.berattarministeriet.se
*Resultat av nationella proven 2015, källa Skolverket.
**Digitala Livet och Inizios undersökning “Svenska föräldrar om skärmarna” 2015.

Här dansar barnen med Binta, handlar med Malla och meckar med Mulle

Förskolan Pärlan i Östertälje låter  barnen göra  författardebut tidigt, faktiskt redan när de börjar.
– Det faller sig  helt naturligt eftersom  bilder på sig själv och familjens medlemmar är det som ligger det lilla barnet närmast. Boken får ett igenkänningsvärde och hänger som ett slags trygghetsankare väl synligt på avdelningen, förklarar förskollärare Ninni Lindqvist i en mysig liten sagohörna.
bokBöcker har överhuvudtaget en framträdande plats, det gäller hela förskolan.
– De allra yngsta barnen stiftar tidigt kontakt med boken Alla får vara med som med modersmålslärarnas hjälp översatts till samtliga barns modersmål, texter som klistras in på varje sida. På den här avdelningen tals sju språk så på vissa sidor kan det bli långa pappersremsor. Alla barn får låna med sig boken hem och föräldrarna uppmuntras att läsa på sitt modersmål för barnen hemma och att skriva en recension, fortsätter hon.
Med tillstånd från författaren Eva Susso har man skannat bilderna i en av serien Binta dansar och plastat in dem. Bilderna är uppsatta på väggen i kronologisk ordning och i  läsvänlig höjd för att barnen ska kunna följa med i sagan, men också för att med bilderna som stöd göra sin egen tolkning, berätta ” sin egen” saga.

syltburkarstjärnhimmelTaramtaram, taram, taram, tjo hopp och hej i böckerna väcker barnens glädje, det inspirerar  till dans, lek och att stampa takten. På trummor hade Ninni Lindqvist föreställt sig men funderade på hur hon skulle få ihop en trumma till var och en. Lösningen kom när en förälder undrade om förskolan hade någon nytta av tomma plasthinkar från ett storkök.
Barnen fick själva göra en personlig dekor genom att klistra på silkespapper i olika färger, men när trumman var färdig visade barnen prov på hinkens många användningsområden utöver instrumentets. Den blev en hatt, en pall, något att stapla med eller lägga prylar i.
– Plasthinken tänkt som en trumma är nog en av de bättre saker som introducerats på småbarnsavdelningen. Och helt gratis, skrattar Ninni Lindqvist och fortsätter till nästa avdelning.

 

bilbanahjulnav bilenHär rumsterar barn två till tre år som just jobbar med temat bilen och den uppfinnarkluriga figuren Mulle Meck i böckerna av författaren George Johansson och illustratören Jens Ahlbom.
– Föräldrarna gör dockor till sina barn under inskolningen, vi gör garnstommen. Jag-dockan som symboliserar barnet, blir huvudfigur i den berättelse (om något spännande eller roligt som barnet upplevt) som barn och föräldrar skapar och en pedagog ritar ner. Sagan berättas också med konkret material som förvaras i en sagolåda. Varje barn på avdelningen har en egen sagolåda. Denna saga har kopplats till Mulle Meck-temat eftersom barnens berättelser ofta handlar om att de åkt bil, flyg, buss eller annat fordon, förklarar hon vidare.

 

pantamerabankomatNär vi kommer till tre- och fyraåringarna kliver vi in på Tempo, affären som saluför det mesta. Här är temat knutet till boken Malla Handlar av Eva Eriksson.
– Projektet ska vara lekbart, det vill säga i miljöer och företeelser som barnen känner igen och som de själva skapar, det gäller för varje tema, säger Ninni Lindqvist och ger exempel:

ögon ekerlampa2Hos fyra och femåringarna läser och leker man sagor. Barnen uppmuntras att rita det som leks till exempel doktor – skelett, optiker – glasögon. Barnens berättande om bilderna är viktigt och det visar sig att barnen har mycket att berätta om bilderna och leken. De förändrar också sin berättelse med tiden. Det sätter fart på fantasin.

Barnen skapar också egna böcker till lek-biblioteket. De har förstås också tillverkat lånekort för att hålla reda på vem som lånat vad.Föräldrar är välkomna att låna bokkassen med tre utvalda böcker i biblioteket som  finns i grannförskolan Rubinen. Lånekorten, som barnen tillverkat,  visar vilka som har bokkassen hemma. låneväskaböckerbokrecensionerbiblioteketBarnen gör inga egna böcker på Rubinen, däremot ritar barnen teckningar hemma om böckerna som de sedan samtalar om på förskolan. Biblioteket sköts inte i nuläget av barnen men meningen är att de ska bli mer involverade framöver.
Med boken hem följer ett frågeformulär, och i samma påse penna och papper. Avsikten är att barn och föräldrar läser och reflekterar över boken tillsammans. Kommentarerna sätts upp väggen som stöd när barnen återberättar handlingen i boken de lånat.
Text & foto: Lena Lindström

Lunds förskolebibliotek – smart idé som sprider sig

image001 Biblioteken i Lund konstaterade också en tillbakagång i antal besök från förskolan och bestämde sig för en ny modell. Kom inte förskolorna till biblioteken skulle biblioteken kunna komma till förskolan.
Förskolebiblioteken är resultatet av ett samarbete mellan folkbiblioteken och skolförvaltningarna i Lunds kommun. Första biblioteket invigdes  2011 och har sedan dess ökat till dagens  femtontal. Projeketet förskolebibliotek marknadsförs under  vinjetten som avspeglar dess syfte: Lund – smartare, närmare och mer tillgängligt. Det vill säga , förskolebiblioteken  finns i barnens omedelbara närhet och är tillgängligt när som helst i den dagliga verksamheten.

Inför starten bildas en styrgrupp där företrädare för de båda förvaltningarna och förskolebibliotekens samordnare ingår. Att få med de hösta cheferna redan på planeringsstadiet har varit en medveten önskan.
När det är dags att bygga upp biblioteket ansvarar en bibliotekarie och förskolans pedagoger för detta tillsammans. Förskolan bidrar genom en upplåta en lämplig yta, ett separat rum eller en hörna av ett större inredd för att inspirera och väcka läslust, helt i linje med läroplanen. Folkbiblioteken skjuter till sex tusen kronor som en grundplåt  för inköp av böcker och lånar därutöver ut böcker för att fylla hyllorna. Därefter kompletteras och förnyas bokförrådet med ytterligare lån.
image003” Det är viktigt att det ser mycket ut”, förklarade Jenny Stockfors, samordnare för förskolebiblioteken i Lund, när hon presenterade lundamodellen under minikonferensen med temat läsning i förskolan i Södertälje nyligen.
Bibliotekarien sätter också samman bokpåsar utifrån förskolan profil som hängs väl synliga i förskolans entréer för hemlån. Däremot lånas inga böcker hem från förskolebiblioteket.
Förskolorna utser två läsombud, en för yngre och en för äldre barn,  som tillsammans med barnbibliotekarier  ingår i ett nätverk som träffas två gånger varje termin för gemensamma föreläsningar och work-shops.
Genom drop-in och liknande aktiviteter har man också lyckats locka föräldrar till biblioteket vilket också varit en ambition.
Förskolebiblioteken i Lund har slagit så väl ut att grannkommunerna Malmö och Helsingborg tagit efter.

Lena Lindström

Stockholm satsar stort och brett på läsning i förskolan

Stockholm_hoglaserBotkyrkas kommunala förskolor driver sedan drygt ett år projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser. Ett samarbete mellan förskolor och lokalbiblioteken delfinansierat med medel från Kulturrådet.  Men kommunen är långt ifrån ensam om att iscensätta projekt med litterära förtecken. Runt om i landet pågår liknande satsningar i olika former och omfattning, allt från mindre lokala initiativ till överenskommelser på förvaltningsnivå dit Stockholm Högläser räknas.

Det är ett lässatsningsprojekt i samarbete mellan lokalbiblioteken och  kommunens drygt sex hundra förskolor. Även de fristående förskolorna har bjudits in med de har inte nappat i samma utsträckning, berättade Karin Axelsson, bibliotekspedagog Stockholms stadsbibliotek, vid en minikonferens med temat läsning i förskolan som hölls  i Södertälje nyligen.
Samtal mellan stadsdelen och biblioteken vittnade om att läsning i förskolorna hade avstannat, till och med gått ner, vilket blev startskottet till Stockholm Högläser 2013. För att bryta trenden initierade bibliotekarierna studiecirklar ämnade för läsombud i förskolorna i syfte att uppmärksamma betydelsen av läsning, berättande, språk och böcker i barnens vardag. Läsombudens uppgift är att delta i de kompetensutvecklande nätverken och att sprida kunskaper på litteraturområdet vidare till kollegor. Pedagogerna på Södermalm, där lässatsningen startade,  fick också i uppgift att driva egna projekt på förskolorna. Ett arbetssätt som visade sig ge effekt. Stockholms stadsbibliotek fick därför i uppdrag att tillsammans med övriga stadsdelar sprida konceptet vidare. Biblioteken har också gått igenom sina rutiner för att på bästa sätt tillmötesgå förskolorna bland annat genom att se över informationen till och öppettider för  förskolorna. Dessutom har diskussioner om till exempel bemötande och programutbudets innehåll och utformning  ingått i förändringsprocessen. Stockholm Högläser, som nu bedrivs i alla stadsdelar, är väl förankrat i politiken och berörda förvaltningar.
Vad har då satsningen på läsning inneburit för pedagoger, bibliotekarier och barn i förskolan?

Möten i studiecirklar har gynnat ett gemensamt lärande och ett medvetet förändrat arbetssätt för båda yrkeskategorier. Pedagogerna inte bara läser oftare, de har utökat sina bokpreferenser och väljer böcker med större omsorg och ur fler genrer. En kommande studiecirkel ska bädda för att läsningen får ytterligare en dimension genom att pedagogerna får  kunskap i hur läsningen kan stimulera barnets fantasi och uppmuntra till lek, rollspel och reflekterande samtal. Böcker används också i förskolorna som inkörsport till ett nytt tema. Förändrade läsmiljöer har också bidragit till att läsning sker i många fler sammanhang, inne som ute. För att väcka spänning, stimulera till lek eller stilla nyfikenhet på upptäckter i skogen. Inte bara som lugnande medicin före vilan. Pedagogerna skyggar heller inte för att läsa lite ”svårare” böcker som de tidigare inte vågat sig på, framgår av svaren i den enkät som pedagogerna besvarat vid två tillfällen .
Biblioteken noterar redan att antal besök och boklån har ökat särskilt på bilderboksfronten och att förskolornas egna bokinköp tilltagit i volym. En rimlig förklaring  till det senare är att läsning bedrivs oftare och mer  regelbundet.
Men även i den bästa av världar finns utmaningar. En sådan här är att hitta lösningar till  läsombudens svårigheter att komma ifrån och få tid att sprida kunskap och idéer vidare i verksamheterna.

Lena Lindström

Kreativa miljöer stimulerar alla sinnen och utvecklar språket

ljusatelje
Varierande ljuspunkter, stationer för olika aktiviteter och stort utbud av material på hyllor i barnhöjd. En stor klump lera står alltid framme!

Förskolan Aspen ligger högt uppe på ett berg i ett vackert skogsområde med intilliggande bebyggelse i Botkyrkas norra del. En stimulerande miljö för utomhusaktiviteter. När Soledad Quiroz Sanz började som pedagogista för drygt två år sedan var det däremot mer att önska vad gäller aktivitetsutbudet inomhus. Uppdraget blev starten på en förändringsprocess i en förskola som vid tidpunkten mer följde mönster efter 80-talets traditionella barnomsorg.

Men det var först ett år senare när Soledad Quiroz Sanz blev erbjuden att leda förskolan som den genomgripande förändringsprocessen mot ett lärandefokus tog vid. Idag är Aspen ett talande och synbart bevis på att det går att förändra innehållet i förskolan även med relativt små medel och på kort tid.
Soledad Quiroz Sanz är född och uppvuxen i Chile där hon utbildade sig i pedagogik vid universitetet i Santiago under fem år innan hon kom till Sverige. Vad hjälper en gedigen i examen inom ett område där kommunikation på landets språk är en förutsättning att utöva yrket?
Soledad Quiroz Sanz fick ändå jobb på en av Södermalms trendiga och Reggio Emiliainspirerade förskolor  – som städerska. Men allteftersom kunskaperna i svenska språket tilltog fick hon utökade arbetsuppgifter och gled gradvis in i verksamheten.
– I takt med att jag lärde mig språket och kunde uttrycka mig kom min utbildning och erfarenhet till ytan.

Estetik ska inte underskattas, det är också ett språk, menar Soledad Quinoz Sanz, förskolechef.
Estetik ska inte underskattas, det är också ett språk, menar Soledad Quinoz Sanz, förskolechef.

picasso2

En dag blev hon erbjuden plats i en treårig Reggio Emilia-inspirerad förskollärarutbildning som kördes på försök vid lärarhögskolan.
– Den var enormt lärorik och avgörande för mitt fortsatta arbete i förskolan.
Innan Soledad Quiroz Sanz guidar runt visar hon bilder hon själv tagit på olika innemiljöer och som utgjorde själva startskottet i förskolans förändringsarbete.
– När de visades vid ett arbetsplatsmöte blev de en ögonöppnare, berättar Soledad Quiroz Sanz och bläddrar i det digitala fotoalbumet. Entréer tapetserade med påminnelser, upprop, budskap om vartannat och utan struktur. Material avsedda för barnen på hyllor placerade i vuxenhöjd, genomgående skarpa lysrör och över lag helt ogenomtänkta och tråkigt inredda rum med möbler som inte var anpassade för barn.
– Bilderna väckte reaktioner och frågan – var det verkligen dessa miljöer vi erbjöd barnen och själva vistades i?
Vid en rundvadring är det svårt att föreställa sig förvandlingen på så kort tid. Lysrören är släckta, ofta täckta med skira draperade tyger som ger rummet ett mjukt inbäddat intryck. I stället finns varierande ljuskällor beroende på syftet i rummens olika microstationer. Svagt lysande ljusgirlanger i berättarhörnan, riktade spots vid

En ganska klassisk entré som förskolan nu övergivit. Foto: Aspen
En ganska klassisk entré som förskolan Aspen nu övergivit Foto:Aspen

stafflier och teaterscener och taklampor med behagligt sken över barnanpassade bord. Överallt strömmar vilsam musik på behaglig ljudnivå som av barnens samtalsnivå att döma har en dämpande effekt. Här bildar kontrasten mellan kreativitet och struktur, livfullhet och lugn harmoni i samklang.
– Estetiken är också ett språk, menar Soledad Quiroz Sanz och stannar vid en tydligt picassoinspirerad målning som en treåring håller på med. Ovanför hänger tre bilder av konstnären.

Skira draperade tyger i taket skapar en inbäddad mysig atmosfär när det är samling.
Skira draperade tyger i taket skapar en inbäddad mysig atmosfär när det är samling.

– Att lära sig att måla är också ett sätt att lära känna sig själv. Det här är början på ett självporträtt men vi lämnar inte barnet med ett papper, penna och målarfärger utan samtalar och ställer frågor. Var är din mun, dina ögon och så vidare. Det är utvecklande på flera plan.

Så här ser entrén ut idag.
Så här ser entrén ut idag.

Väggdekorationerna här som på övriga avdelningar och i korridorerna är få och sparsmakade samtidigt ska de stimulera barnets öga och inspirera till samtal. Generara upplevelser.

Frågan hur barn blir kreativa faller sig naturlig.
– Genom att vistas i skiftande miljöer där barnet får prova ett brett register av skilda material, väcks nyfikenheten inför olika utmaningar i skapandet. Här på bordet i en ateljé finns en stor klump lera framme varje dag. När den börjar torka fuktar vi den, men det är viktigt att vi hela tiden erbjuder en arsenal av olika material. Motsatsen skulle kunna vara att ge barnet en mall och möjlighet att färglägga genom att välja mellan tre färger, säger Soledad Quiroz Sanz med ett skratt.
– Vad har du lärt dig om hur barn lär ett språk? Jo genom att förhandla. Då måste vi förstås hitta dessa situationer. Vi behöver inte gå längre än till matbordet, en naturlig plats för samtal.
Aspen har renodlade åldersindelningar. I ettårsgruppen är det endast åtta barn.
– Spammet är tillräckligt stort i samma åldersgrupp, förklarar Soledad Quiroz Sanz men understryker  att barnen naturligtvis träffas över åldersgränserna när det är fest. Och det ska det vara ofta tycker hon. Clownens dag är bara en av många uppskattade festtillfällen på Aspen.

Här finns det många anledningar till att ställa till med fest.
Här finns det många anledningar till att ställa till med fest.

Reflektionstid är ett annat prioriterat område. Pedagogiska utvecklingsgruppen, PUG, är sammansatt av en representant från varje avdelning och träffas varje fredag. Där diskuteras miljöer, leksaker, genusfrågor, likabehandling, literacy, med andra ord allt som rör och berör i verksamheten.
– Från att tidigare varit en förskola sammansatt av ”öar”, har helhetssynen lett till en röd tråd som löper genom hela byggnaden. Att personalen roterar har också bidragit till att dörrarna öppnats och större tolerans skapats.
– Tidigare reagerade vi med att fråga barn i korridoren vart de var på väg och uppmanade dem att genast gå tillbaka till sin avdelning. Nu frågar vi ”Vart ska du gå?”
Föräldrarnas glädjerespons har heller inte låtit vänta på sig.
– Vi har många olika språkgrupper och föräldrarna är mycket engagerade. Det viktigaste för mig är att alla känner sig välkomna till en vänlig förskola, avslutar Soledad Quiroz Sanz.

Text & foto: Lena Lindström

Här planterar de träd med kunskapens frukter

sagoteket2
Sagoteket – inrymt under en trapp – har blivit förskolans efterlängtade oas.

Förskolan Nyängsgården i Tullinge ingår som en av fyra förskolor i projektet Läslustarna – Botkyrka förskolor läser. Två huskroppar varav den ena färdigställd för fyrtiosju år sedan och den senare 2012 har nu länkats samman till en. Den äldre delen har fått ett rejält lyft och smälter väl in med den nyare. Intill huvudentrén ligger en ljus och luftig  restaurang som på barnens inrådan nu har en bildstödd matsedel. 

Det kommunala biblioteket ligger bara några minuters promenad bort och erbjuder ett stort antal olika aktiviteter riktade till barn i förskoleåldrar och annan service som kommer förskolorna till del. Men det finns också ett välförsett bibliotek på hemmaplan som förskolechefen Lotta Gustavsson stolt visar upp.

personalen2
Förskolechefen Lotta Gustavsson längst t h tillsammans med Jennie Olsson, barnskötare tv och Edith Quisbert, förskollärare i mitten.

När systemet med förstelärare infördes i kommunens förskolor under en provperiod på två år nappade Lotta Gustavsson direkt. En av de fem, Magdalena Lindén (som också driver nätverket med biblioteket och Tullinge läsgnistor) har haft en del av sin tjänst förlagd till Nyängsgården.
– Självklart har detta satt sina positiva avtryck. När någon utifrån ser verksamheten med nya infallsvinkar hjälper det oss att se på oss själva på ett nytt sätt. Det är lätt att bli hemmablind, menar Lotta Gustavsson.
Ett lättillgängligt och brett utbud av aktiviteter som syftar till att stimulera barnens  språkutveckling i alla åldrar har fått en påfallande central roll i förskolans verksamhet.
– Literacyaktiviteter är inget nytt men vi har blivit medvetna om att vi erbjuder dem och mer uppmärksamma på effekterna, förklarar hon och visar in till ett- och tvååringarnas hemvist. Här som på övriga avdelningar har material som tidigare förvarades i vuxenhöjd flyttats ner till nivåer anpassade till barnen.

samling
Barnen älskar den magiska sekretären.

Jennie Olsson, barnskötare på avdelningen, demonstrerar hur en samling kan gå till.

Literacyträdet kan se ut på flera sätt. Så här...
Literacyträdet kan se ut på flera sätt. Så här…

– Här är det barnen som håller i samlingarna efter en given rutin. De delar ut brickor försedda med barnens namn och räknar hur många som är med. Kanske inte alla ännu men de flesta känner igen ljud och kan koppla dem till bokstäver. De lär sig otroligt fort, säger hon och fortsätter:
– Samma sak gäller

...eller så här!
…eller så här!

när de ska berätta en saga med stöd av figurer, eller när de tar fram den magiska sekretären i miniformat. I den här åldern vill de helst att innehållet ska förbli detsamma, det vittnar protesterna om när vi ibland byter ut rekvisitan.
Men hur får man så små barn att inte slita ner allt som finns i lätt nåbar höjd?
– Barnen plockar ner, vi säger nej och sätter upp igen. Det gäller böcker och annat material också. Sidor rivs ur och saker kastas i golvet. Om och om igen, men efter några veckor har de lärt sig . Det är en process som med det mesta vi lär oss, förklarar Edith Quisbert, förskollärare som bara arbetat här några veckor men som har bred erfarenhet av språkutvecklande arbetssätt för barn med olika modersmål.

elisabeth
Här finns kreativa installationer med skilda teman, somliga efter inspirerande skaparbesök i Tumba konsthall.

Lotta Gustavsson lotsar vidare genom byggnadens olika avdelningar som sånär som på Hattstugan alla bär namn efter Astrid Lindgrens välkända miljöer, Körsbärsdalen,  Bråkmakargatan och Lönneberga , för att namnge några av de totalt åtta avdelningarna.
Utsmyckningen i de mellanliggande korridorerna står barnen själva för. Här finns kreativa installationer med skilda teman, somliga efter inspirerande skaparbesök  i Tumba konsthall.

Men varken miljöer eller arbetssätt har förändrats genom ett trollslag. Lotta Gustavsson såg brister i verksamheten och ville göra något åt dem. Besök i en förskola som kommit längre i ett språkutvecklande arbetssätt med litteratur som en helintegrerad del i den dagliga verksamheten gav inspiration till ett Sagotek.
– Någon given lokal fanns inte här, men när vi sökt igenom varje skrymsle fann vi ett helt outnyttjat utrymme under en trapp. Samtliga fick i uppgift att fylla en box med en bok och tillhörande rekvisita för den som vill dramatisera bokens innehåll. Detta har också bidragit till att personalen känner sig delaktig vilket förstås är a och o i en förändringsprocess.
Förskolans läsgnista, Christin Kinnander, brinner för uppgiften. Hennes engagemang  för drama har haft en smittande inverkan på kollegerna som nu också gärna dramatiserar sagor och berättelser inför en ung och hängiven publik.
– Drama väcker indirekt barnens intresse för litteratur. Både före och efter föreställningen ger berättelsen tillfälle till samtal om olika företeelser där barnen känner igen sig och blir engagerade i.

Text och foto: Lena Lindström

Nallen Pino är allas kelgris

isa
Isa Nielsen, läsgnista på förskolan Måsen.

Isa Nielsen är förskollärare på Måsen, läsgnista och ingår i förskolans litteraturgrupp, men hör till avdelning Blå. Där arbetar alla utifrån Pino och hans värld! Nallen som charmar alla med sitt snälla leende och som blivit avdelningens egen kelgris.
Hon var en av dem som var med att inrätta och inreda Sagoteket.
–  Ett fantastiskt roligt och spännande uppdrag, säger Isa när hon stolt visar upp det från golv till tak  sagoinspirerande rummet.
– Ambitionen är att varje avdelning ska besöka Sagoteket minst två gånger i månaden. Här har vi indelat böcker i olika teman så det ska vara lätt att hitta, förklarar hon.
Isa visar också runt på avdelningarna. Här står och hänger allt i barnhöjd och varje avställningsyta utnyttjas till att ställa böcker på. Inte slumpmässigt utan noga pinosvinterutvalda att passa avdelningens projekt eller en speciellt utformad miljö, affärpinoilianenen, teaterscenen, bilbaneväggen, Alfons bygghörna eller Pippis värld.
– Vi låter barnen prova olika material och tekniker. Här står en hel rad Pippiansikten skapade med ballonger, papier maché, målade stenar och allt möjligt annat. Och här har barnen skapat tygdockan Pippi i naturlig fyraårsstorlek.
Isa poängterar också ljussättningens betydelse för olika lärmiljöer och visar mysiga läskrypin som bara genom att se dem väcker läs- och lyssnarlust. Här finns små rum skapta som hemmiljöer med duk, blommor och fruktskål på matrumsbordet som kontrast till ljud- och ljussatta rum och vrår som får vem som helst att känna sig som i en tät, spännande djungel fylld av djur av alla slag. Pino som är  avdelning Blås egen maskot dyker också upp lite varstans på avdelningarna. I en djungelhörna hänger han i en lian.
Förskolan ingår i projektet Läslustarna – pippi2Botkyrka förskolor läser delfinansierat av Kulturrådet. Syftet är att stimulera barnets literacyutveckling genom litteraturpippi och texter i olika former som barnen möter i sociala sammanhang. När projekttiden löpt ut och innehållet utvärderats är målsättningen att det ska bli en väsentlig del i förskolans ordinarie verksamhet. Måsen har redan kommit en bra bit på väg.

Text: Lena Lindström Foto: Lena Lindström & Isa Nielsen

bokhylla
I varje projekt oavsett tema har litteratur i ämnet en given plats.
djungel3
Djur och natur i en ljussatt suggestiv miljö. Och böcker förstås!
myshörna
Läs- och berättarmiljöer finns lite varstans på förskolan Måsen, samtliga ljus-och ibland även ljudsatta.
alfons
Barnen har varit med att skapa en Alfons i lekvänlig storlek
sagotek3
I Sagoteket är det ordning och reda så att alla enkelt ska hitta det de söker.
sagotek8
I Sagoteket är böcker indelade i olika teman.
sagotek6
Sagotekets inspirerande miljö. Varje avdelning går hit minst två gånger i månaden.
pinospark2
Varje projekt planeras utifrån läroplanen och med förslag på lämplig litteratur.

sagotek5

På förskolan Måsen har de pippi på böcker

jenny2
Jenny Hansson, förskolechef, hängiven litteraturambassadör.

Med Alby IP som närmsta granne ligger förskolan Måsen. Exteriört ser byggnaden ut som  många andra förskolor byggda på sjuttiotalet, ett antal seriekopplade enplanslängor i trä. Men redan entrén vittnar om nytänkande och kreativa miljöer där färg- och ljussättning kittlar fantasi och skaparlust. Förskolan har ett projektstyrt arbetssätt som genomsyrar samtliga avdelningar oavsett åldersgrupp. Genomgående har också litteratur stort utrymme och en given plats i varje projekt som varierar mellan olika avdelningar, vart och ett utifrån massor av olika böcker och karaktärer.
Jenny Hansson, förskolechef,  har  lagt ner massor av  energi och möda på att skapa en lustfylld lärandemiljö men i lika hög grad med att involvera personalen.

Hur kom du på den idén och hur har arbetssättet spridits till samtliga medarbetare?
Jag hade en önskan att öka antalet pedagoger som aktivt tog ansvar för våra olika projektarbeten. Det vill säga  att planera, genomföra, dokumentera, utvärdera och analysera. För de erfarna pedagogerna blev utmaningen att utveckla sina kunskaper att ge barnen större utrymme i både reflektioner och i dokumentationer. För pedagoger som tidigare inte haft ansvar att arbeta processinriktat blev de valda böckerna en konkret utgångspunkt som de tillsammans med barnen kunde studera mer detaljerat. De olika karaktärerna och händelser på bilderna har på olika sätt bildat projekten.
Helst två men minst en gång i månaden besöker avdelningarna Sagoteket, förskolans hjärta. Här finns namngivna sagolådor, var och en fylld med bok och rekvisita för dem som vill dramatisera berättelsen, prydligt uppställda sida vid sida i långa rader. På hyllorna trängs böcker med olika teman, karaktärer ur klassiska sagor tillsammans med Alfons, Pippi och andra kära barnboksfigurer.

sagotek4
Sagoteket är förskolan hjärtesak.

Sagoteket invigdes för snart tre år sedan.  Vad har det inneburit för verksamheten?
Ökad tillgång till bilder, text och konkret material. Nyfikenhet att lära känna olika karaktärer. Möjligheter för barn och pedagoger att berätta, återberätta, delge, se, höra och uppleva berättelser på många olika sätt. Det konkreta materialet talar alla språk, oavsett vilket modersmål du har så får du tankar, idéer och associationer då du ser, känner och klämmer på det. Det har även bidragit till ökat samarbete på hela förskolan. Material är inte mitt eller ditt, det är vårt. Alla har bidragit på olika sätt. Sagoteket har bidragit till många trevliga studiebesök. Vi blir stolta och glada att få delge andra och våra gäster ger oss användbar feedback.

Förskolan har också inrättat en litteraturgrupp. Vad har den för uppgift?
Förnya, förändra och utveckla det befintliga Sagoteket. De har tagit ett särskilt ansvar att låta mig och samtliga kollegor grupparbeta utifrån Skolverkets bok ”Flera språk i förskolan”. Vi höll på  kvällstid under flera månader  med läxa och varierade uppdrag  innan det var dags att redovisa. Ibland fick vi redovisa genom rollspel, andra gånger  genom digitala presentationer  eller  muntligt. Det var spännande och lärorikt att få processa texterna på olika sätt, så att pedagogerna kunde använda sina egna upplevelser då de i sin egen praktik ”grupparbetade” tillsammans med barnen utifrån sin och barnens projektbok.

litteraturrum
Litteratur i olika genrer har stor plats på förskolan.

Hur fungerar samarbetet med biblioteket?
Väldigt bra. Vi besöker som de flesta andra förskolor biblioteket regelbundet, men vi får också besök från bibliotekets bibliotekarier. De har varit här, träffat barn och pedagoger. Alla pedagoger har dansat och dramatiserat sig igenom boken ”Knacka på”. Barnens olika projekt stöter ofta på olika funderingar. Då har bibliotekarien hjälpt oss med att plocka ihop litteratur tillsammans med barnen som stöd och hjälp att både få svar på frågor och väcka nya. På hösten inför projektstarterna är de flesta pedagoger tillsammans med en mindre grupp barn som lånar massor av litteratur för att tillsammans frossa i många olika böcker i jakten att hitta just den bok som de vill djupdyka vidare i under en längre tid.

Vad har du för råd att ge till förskolor som vill följa Måsens exempel?
Krångla inte till det. Kör! Starta något som engagerar er. Se till att utvärdera regelbundet, så att ni stämmer av att era tankar och teorier är levande i er praktik. Var  är vi? Vart ska vi? Fråga barnen regelbundet vad de tänker, tycker och önskar.  Utgå från  läroplanens mål och prova många olika sätt att nå dem. Vill ni, så kan ni  och passa på att ha riktigt roligt på vägen!

Text Lena Lindström Foto: Lena Lindström & Isa Nielsen

 

Karlavagnen pilot i universitetsprojekt

 

SKYLTateljen

 

 

 

 

 

 

 

 

Tre övningsskolor i Botkyrka ingår i ett pilotprojekt med Stockholms universitet. Uppgiften är att ta emot studenter under den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen (VFU). Projektet, som inleddes 2010, utökades i omfattning och tid två år senare till en femårsperiod. Från och med i höst ingår femton lärosäten som också fått ansöka om att vara med i försöksverksamheten.

Förskolechef_kvagnen1
Monica Ahlberg Lindqvist förskolechef Karlavagnen

Syftet med projektet är att samla erfarenheter från ingående övningsförskolor och skolor för att på sikt erbjuda studenterna en jämn och hög kvalitet på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen vid samtliga lärarutbildningar. Detta bland annat genom att erbjuda handledarna vid övningsskolorna en kompetenshöjande handledarutbildning (7,5 högskolepoäng) för att på bästa sätt lotsa studenten in i yrket.
Förskolan Karlavagnen är övningsförskola sedan våren 2012, Monica Ahlberg Lindqvist dess chef sedan fyra år.
Varför ansökte ni om att bli det?
Vi ansökte aldrig utan blev tillfrågade av kommunens vfu-samordnare och kände oss smickrade.

Vilka förändringar har genomförts sedan ni blev övningsförskola?
I det pedagogiska arbetet med barnen arbetar vi i stort sett som tidigare. Förändringen ligger snarare i att vi skapar förutsättningar för studenterna att träna maximalt i situationer som mynnar ut i kursmålen.
Hur skiljer sig verksamheten nu från tidigare?
Jag tycker att pedagogernas medvetenheten har ökat till följd av att studenterna frågar och ifrågasätter ”varför vi gör som vi gör”.
Vi blir kritiskt granskade av studenter vilket är bra! Vårt förhållningssätt till att granska vår egen verksamhet har också varit till gagn.
På vilka grunder utses handledarna?
Genom förfrågan från mig och pedagogistan som också är vfu-ansvarig hos oss. Kravet är att handledarna ska ha utbildning för uppdraget inklusive den så kallade bedömningsmatrisen.
Vad har pilotprojektet haft för effekter hittills?
Motiverade pedagoger, alla blir involverade och delaktiga i vfu-uppdraget. Att hela tiden få ta del av ny forskning sedd i relation till gammal beprövad erfarenhet leder till spännande diskussioner, reflektioner och kompetensutveckling.
Vad har fungerat bra och vad mindre bra?
Vi har för närvarande tretton studenter med handledning. Det fungerar bra så länge samtliga handledare är på plats, men när någon är föräldraledig, byter arbetsplats eller går i pension ökar arbetsbelastningen på dem som är kvar.
Studenterna har rätt till reflektionstider och seminarium tillsammans med handledarna, vilket för de senare innebär att tid tas från det ordinarie uppdraget i barngrupp. Emellanåt kan det blir stressigt att hinna med alla olika krav på innehåll utifrån kursmål beroende på var studenterna befinner sig i utbildningen. Den här hösten har det gått omlott, vi har studenter och nya har tillkommit.
Hur fungerar samarbetet med andra förskolor och lärosäten?
Vi utbyter erfarenheter med förskolor på Södermalm och i Råcksta, har träffar med kursansvarig lärare vid Stockholms universitet och kontinuerliga möten med projektansvarig vid samma lärosäte. Karlavagnen är tänkt som ett nav för alla kommunala förskolor i Tullinge och bjuder in handledare från andra förskolor som tar emot studenter till reflektioner och seminarium.
Vilket eller vilka råd vill du ge till andra som vill bli övningsförskola?
För att mäkta med att ta emot studenter behövs fler förskollärare med handledarutbildning, det borde vara ett krav när man anställs i kommunen. Vi vill ju gärna ta emot studenter som vill börja jobba i kommunen när de är färdigutbildade.

Så här tycker handledarna!

 

annaAnn Lindqvist:
Varför ville du bli handledare?
Fick förfrågan, kändes spännande och utmanande.
Vad har handledarutbildningen gett dig?
Gick den gamla handledarutbildningen för länge sedan, men minns att den gav mig styrka i ett framtida perspektiv. Jag har lång erfarenhet i yrket som förskollärare vilket jag delvis kan luta min handledarroll emot. Jag har också gått utbildning i Bedömningsmatrisen
Har du blivit bättre pedagog med den i ryggen?
Att ta emot studenter är stimulerande då jag måste förhålla mig till ny forskning och min gamla yrkestradition. Jag blir ifrågasatt i hur jag arbetar i mötet med dagens barn.

 

carinaCarina Hjelt Hansson:
Varför ville du bli handledare? Blev tillfrågad och såg det som en kompetensutveckling för mig själv, att hålla mig uppdaterad om ny forskning mot min erfarenhet som förskollärare.
Vad har handledarutbildningen gett dig? Kände stöd i utbildningarna. Har hela mitt yrkesliv tagit emot studenter och alltid sett det som en berikande erfarenhet.
Har du blivit bättre pedagog med den i ryggen? Att ta emot studenter är mycket stimulerande. Mitt förhållningssätt granskas kritiskt när jag handleder studenter vilket är positivt. Jag ser mitt handledarskap som en kollegial utbildning.

 

 

 

Christina FridqvistChristina (Frida) Fridqvist:

Varför ville du bli handledare? Ser handledarutbildningen som en självklarhet att både förkovra mig själv och ge studenterna bästa möjliga förutsättningar att studera både teori och praktik.
Vad har handledarutbildningen gett dig? Säkerhet i att möta studenter utifrån den nya förskollärarutbildningen och de krav som ställs på studenterna idag.
Har du blivit bättre pedagog med den i ryggen? Jag upplever att jag har blivit en bättre pedagog idag  och att det är nödvändigt att inneha den ny handledarutbildningen för att kunna möta studenterna på ett professionellt sätt.